Bi i lavendelblommor(BN).

 

 

KONTAKTER

 

Sekreteraren, Bengt Nihlgård,

tel 0413-31488, eller

e-mail bengt.nihlgard@gmail.com

 

Ordföranden Mikael Olsson,

0415-136 36, mobil 0704-13 28 36

e-mail mike.skane@hotmail.com

 

BLI MEDLEM

Medlem blir du genom att anmäla dig på

SBR.s hemsida

 

LÄNKAR

 

SBR, Sveriges Biodlares Riksförbund

 

Skånes Biodlardistrikt

 

Bitillsynsmän i Skåne

 

Jordbruksverket (om bin)

 

Börjes Bisidor

 

Om bin och biodling

 

Bikupan.eu

 

Joel Svenssons Vaxfabrik, Munka Ljungby

 

LP:s Biodling AB, Säffle

 

Biredskapsfabriken Töreboda

 

Swienty

 

Länkar till diverse

 

Om lagar och förordningar

Bo Herou om livsmedelslagstiftning och skatteverket

En kort sammanfattning av Bengt Nihlgård

 

Juristen Bo Herou från Tomelilla talade vid Skånes biodlardistrikts årsmöte den 15 februari 2015 om vad som gäller enligt Livsmedelslagstiftningen, dess koppling till krav på lokal, honung och dennas hantering. Han nämnde även om reglerna för användning av vatten, där eget brunnsvatten måste kontrolleras avseende fr a smittorisk. Dessutom kom han in på Skatteverkets krav.

Som biodlare är man ”primärproducent” och de krav som ställs är att producera ENKLA, BILLIGA, SÄKRA och SPÅRBARA livsmedel. Och livsmedlen är inte bara honung, utan även pollen och propolis.

 

Vad gäller lokalen finns önskemål att ha slungning och tappning i skilda rum, men det är inte nödvändigt, bara man inte tappar honung och slungar samtidigt. Det lär finnas rekommendationer avseende utrymmena på bimaterielförsäljarnas hemsidor.

 

Vad gäller honungen bör bäst före datum anges på burken och normalt anses denna vara två år från tappning. Man bör spara ett honungsprov från varje tappningstillfälle. Plåtlock håller oftast för inträngning av luft, vilket inte plastlocken gör. Säkring med locksäkring är att rekommendera. Att offentligt sälja med tillsatser är inte tillåtet om man inte har registrerat sig som företagare och betalar för tillsyn av Miljö- och Hälsovårdsmyndigheten i kommunen. Annars riskerar man böter.

 

Vad gäller vatten för honungsproduktion i primärproduktion är kommunalt vatten alltid godkänt. På senaste åren har miljö- och hälso-förvaltningarna börjat dela upp detta vatten i A- och B-vatten. A-vatten är okomplicerat, däremot är B-vatten kommunalt vatten som kommer till tappningsstället i gamla vattenledningar från en sökandes fastighet. Detta kan man komma undan om vattenprovet tas vid tappstället. Då får man en objektiv bedömning av vatten-kvaliteten.

Miljö- och hälsoförvaltningen bedömer risken för livsmedelssmitta. Blir kommunalt vatten av B-kvalitet underkänt var det Herous uppfattning att det ska överklagas. Motsvarande bedömning görs av vatten från egen brunn (= B-vatten). Här var Herous uppfattning att det är svårt att få tillräcklig vattenkvalitet i grävda brunnar. En källa eller en djupborra och friska vattenledningar, pumpar och hydroforer underlättar.

B-vatten får endast användas för rengöring, inte i livsmedelsproduktionen, men det är ju inget problem för honungstappning eftersom inget vatten ska tillsättas.

 

Vad gäller Skatteverket finns det egentligen rätt diffusa principer. Vid en genomsnitts-produktion på 1000kg/år gäller företagsvillkor och kommunal tillsyn. Annars nämner lagstiftningen eg. bara svamp, bär och kottar för skattefri försäljning, men för all hobbyverksamhet gäller 5.000:- som övre gräns utan tydliga skattekrav. Med tanke på otydligheterna var Herous slutsats att det bästa var att ha ett företag och att spara alla kvitton och siffror i upp till minst sju år. Dock är det fritt att rensa i arkiven efter tio år. Detta hänger samman med åtalspreskriptionen för skattebrott och bokföringsbrott.

 

 

Till Startsidan

 

 

 

Senast uppdaterad 150216