Ringsjöortens Biodlarförenings historia 1919-2007

- en kort översikt av Bengt Nihlgård

 

1919-1955

Föreningen hade ett startmöte i Hörby den 27 april 1919 enligt de protokollsböcker vi har tillgång till och föreningen bildades då. Det framgår även av att man firade 25-årsjubileum med en fest i april 1944. Till ordförande valdes M.A. Wilhelmsson och han omvaldes ända till december 1944, då han avgick och valdes till Hedersledamot. Han var tillika bitillsyningsman fram till 1945. Första årets omsättning låg på 22 kr och 20 öre, 1941 var den 37 kr och 83 öre. Åren därpå höjdes medlemsavgiften och omsättningen ökade successivt. 1955 låg omsättningen på 539,16 kr.

 

Medlemsavgiften var i början låg, 50 öre, men man hade också extra avgift med 10 öre per samhälle för sockertilldelning, en avgift som fanns kvar 1941. Man utsåg alltid en kontrollant för tilldelning av socker. Honungspriset var i början 5:- per kg och genomsnittsproduktionen låg på 11-12 kg/samhälle. Rapporter varje år insändes till ordföranden.

1924 höjdes medlemsavgiften till 4:- och honungspriset utan glas fastställdes till 3,75/kg i lös vikt. Vissa år följde man länsförbundets fastställda pris, men vid varje höstmöte diskuterades skördeutfallet och då fastställde man ett pris. 1947 sattes det åter till 5:-/kg, nu inklusive emballage. Medlemsavgiften var oförändrad fram till 1942, då den höjdes till 5:- och 1946 höjdes den till 6:-. Den senare innefattade dock även en försäkring av medlemmen mot ev. skador som bina kunde orsaka och mot bisjukdomar på bina. 1947 hade man 65 medlemmar.

 

1933 inköpte man 5 ex av en broschyr om ”Binas sjukdomar”, som kunde lånas ut till medlemmarna.

 

Årsmötena under 1920 – 1950-talen låg ofta i Hörby, Sextorp, Snogeröd, Bosjökloster och även i Södra Rörum. Styrelsesammanträden hemma hos ledamöterna var vanligast. Vid de flesta årsmöten, som på den tiden låg i maj månad, utlottades en eller två bidrottningar. 1940 betalade man 2:50 för en drottning, 1942 dock 3:- för drottningar från Ölands Skogsby och några år senare upp till 7:-. Ibland hade man även utlottning av 1/2 kg vaxkakor och från 40-talet sålde man lotter för intäkter till föreningen.

 

Man gav bikurs nästan varje år och deltog alltid i Malmöhus länsförbunds årsmöten och ibland på deras kurser, t ex i drottningodling.

1946 hyrde man en första biodlingsfilm och ordnade en familjefest i samband med visning av denna.

 

1947 var vintern svår. 153 av totalt 489 invintrade samhällen dog; de flesta av svält.

Genomsnittlig sockerförbrukning var 9-10 kg/samhälle inklusive vårförbrukning. Man ansökte då hos länsförbundet om förhöjd tilldelning av socker upp till 8 kg/samhälle.

 

1948 uppmärksammades att oljeväxtodlingar besprutades med för bina farlig vätska och man hade i länsförbundet kontaktat en riksdagsman som lagt fram en motion i riksdagen om att förbjuda besprutning dagar då bina besöker växterna. Trots detta fick man stor bidöd 1950 efter besprutning av raps med ”Bladan”.

 

1949 skrev man i Mellersta Skåne och uppmanade dem som behandlade sirap, att ej lägga ut sirapsfat så att bina kunde nå dessa, då de orsakade stor bidöd. Detta problem återkom även nästa år, varför hälsovårdsmyndigheten kontaktades.

 

I augusti 1951 konstaterade man att det fanns ca 500 kg osåld honung kvar i föreningen från 1950. Det var dålig efterfrågan och man antog det berodde på försäljning till underpris på vissa ställen. Riksförbundet fastställde varje år ett honungs-noteringspris som skulle följas vid all försäljning. Man invintrade detta år 399 samhällen på 63 medlemmar mot 447 samhällen året innan. Yngelröta hade dödat ett samhälle. Genomsnittsskörden var bara 7,6 kg/samhälle. Samma år godkände man riksförbundets förslag till bildandet av en nationell honungsförmedling.

 

Från och med 1952 fick man inga etiketter om man inte kunde uppvisa att man hade fått godkänt ett honungsprov. Det inrättades en honungsbedömningskommitté med tre ledamöter.

 

1953 blev medlemsavgiften åter 6:-, men nu utan försäkring. Man fick en genomsnittsskörd på 13,2 kg/samhälle. Nästa år höjde man igen och nu till 7:- eftersom länsförbundet höjt sin avgift. Man fick svårare att driva in medlemsavgiften och man beslöt att ”avgiften skulle uttagas på bästa och lämpligaste sätt”.

 

1954 tog man ställning i frågan hur den nationella honungsförmedlingen skulle organiseras och vilka uppgifter den skulle ha. Antalet medlemmar hade nu sjunkit till 48. Detta år vidtog man också åtgärd mot medlem som sålt honung bemängd med partiklar av olika slag och försedd med rostigt lock.

 

1955 diskuterades ev. fördelar med gula bin i jämförelse med de mörka, som hittills varit de dominerande. Man hade ett skörderekord med 19,1 kg/samhälle och invintrade 211 samhällen.

 

Upp

1956-2007

Medlemsantalet sjönk successivt och var 1956 endast 35 st, varav endast 29 hade inlämnat rapport och därmed hade möjlighet att inköpa etiketter nästa år. Antalet träffar i föreningen sjönk likaså och i flera år under 50-60-talen var årsmöten den enda aktiviteten.

 

1958 diskuterades åter Honungsförmedlingen och vissa ansåg att många lämnat SBR pga denna.

 

1960 höjdes medlemsavgiften till 8:-. Nämndeman O.W. Olsson, Sextorp, avtackades för ett ordförandeskap i 16 år.

 

1961 blev medlemsavgiften 10:-. grundat på en av riksförbundet genomförd höjning och 1963 blev det 11:-.

 

1965 var man nere i endast 23 medlemmar, men då lades Svensköps Biodlarförening liksom Östra Sallerups Biodlarförening ner och införlivades med Ringsjöortens Bf. Medlemsantalet 1966 steg därmed till 37 st.

 

1967 öppnade man ett postgirokonto och gjorde besök i länsförbundets bigård i Bjärsjölagård. Man fick detta år rekordskördar och nådde 26 kg/samhälle i genomsnitt.

 

Knut Sjögren, folkskollärare i Långaröd, väckte 1968 frågan om årliga bigårdsbesök och styrelsen fick i uppdrag att anordna sådana.

 

Under 1969 bedrevs kampanj genom affischering om biodling och utdelning av annat material från SBR i affärer där honung såldes. Den ekonomiska omsättningen, som på 1920 talet låg kring 100:- och under 30-40-talen på ca 500:-, passerade 1969 för första gången 1000:-. Årsavgiften var nu uppe i 17:-. Man stimulerade åter till inköp av drottningar och bidrog med 5:- per inköpt drottning till 10 personer mot uppvisande av bur eller kvitto.

 

Knut Sjögren (Bild 1, 2 och 4) valdes till ordförande i dec. 1970 efter Karl Tullberg, och han förblev ordförande till och med 2002. Hans ordförandetid, 32 år, är nog svår att slå!

 

1972 blev medlemsavgiften 20:-. Knut Sjögren kallade till marsmöte och visade filmer om binas anatomi och om tappstationen i Mantorp, men hade med även ett spexföredrag av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson.

Vid årsmötet 1972 informerade Sjögren om Lantbruksbinäringarnas utställning i Malmö och kraven för att få honungen prisbelönt vid denna.

 

1973 slogs nytt skörderekord i föreningen med 30,6 kg/samhälle och nästa år blev det nytt rekord i medlemsavgiften, som höjdes till 25:-.

1973 bildades Mellersta Kretsen i Skåne, som bl a tog som en uppgift att ordna studiecirklar i teoretisk och praktisk biskötsel.

Ivar Friberg och Göthe Persson ledde cirkeln 1975, där även åtta deltagare från Ringsjöortens Bf deltog.

 

1976 höjdes medlemsavgiften till 30:-, bidrag till dem som ville gå studiecirkeln i Mellersta Kretsen sattes till 10:- och fyra vinnare i drottninglotteriet fick nu 15:- per man för inköp av var sin drottning. Detta år höll Sjögren i studiecirkeln och 7 medlemmar från Ringsjöortens Bf deltog.

 

I november 1977 avtackades Artur Wernersson för sin insats som kassör och sekreterare (Bild 1), något han förtjänstfullt skött i 26 år. Han fick även ett tack i Bitidningen i jan. 1978. Berndt Jönsson blev hans efterträdare och var så t o m 2006, dvs i 28 år. Artur Wernersson fortsatte dock som revisor och honungsbedömare i många år.

 

1978 höjdes medlemsavgiften till 40:-. Riksskatteverket avlämnade detta år yttrande till SBR där man ansåg att intäkter från biskötsel upp till 15 samhällen var att betrakta som hobby. Någon räknade ut medelåldern i föreningen som då låg på 54 år, med den äldste 77 år och den yngste 20 år.

Aktiviteterna inom Ringsjöortens Bf var nu mycket knutna till Mellersta Kretsen, som hade sina programpunkter i Bitidningen. Ivar Friberg var länge Mellersta Kretsens ordförande och när han avgick 1978 avtackades han av Knut Sjögren (Bild 2) och han överlämnade klubban till Sven-Åke Nilsson från Lunds Biodlare (Bild 3). Mellersta kretsen hade ofta träffar i Hammarlunda eller på Bjärsjölagård, där under många år Knut Sjögren skötte bina (Bild 4).

 

Under 1980 upphörde föreningen Södra Frosta Bf och deras medlemmar hälsades välkomna till bl a Ringsjöortens Bf. De flesta anslöts dock automatiskt till Sösdala Bf.

Under 1980-talet låg medlemsantalet kring 30-40, antal invintrade samhällen var 270-390 st och medelskördarna på 15-30 kg/samhälle. 1986 och 1989 var dock mycket goda år med 41,9 resp. 43,1 kg/samhälle i genomsnitt. Möjligen kan produktionshöjningen bero på ökad användning av Buckfastbin, som kan vara mycket produktiva, samt återkommande drottningodlings- och biodlingskurser i Bjärsjölagård med Knut Sjögren som kursledare. Bigårdsbesök gjordes bl a till Österlens Bigårdar i S:t Olof, en bigård i Kristianstadstrakten och hos Sture Johansson i Bjärsjölagård.

1980 beslöt man om höjning av medlemsavgiften till 50:- och den höjdes successivt till 120:- i slutet av 80-talet. Merparten gick dock till Riks- och Länsförbund och endast 15:- gick till föreningen för fullbetalande medlemmar. Likväl ökade kassabehållningen från ca 800:- till över 4.000:-. De flesta årsmötena hölls i Långaröds skola, där Knut Sjögren tjänstgjorde.

 

Varroa-kvalstret började diskuteras och en film om denna visades på årsmötet 1985. Under 1988 upptäcktes att varroa var spritt på flera bigårdar på Gotland och man försökte förhindra spridning därifrån på alla sätt.

 

Under 1990-talet sjönk medlemsantalet och var nere i så få som 21 betalande 1999. Varroa-kvalstret hade nämligen gjort sitt intåg på fastlandet, med början i Malmötrakten 1991 och Lantbruksstyrelsen, via länsstyrelsen, kom genast ut med förhållningsorder. Kvalstret kom att skapa mycket problem, debatter och tester av metoder för att motarbeta det, men många äldre gav upp sin biodling. De första åren brände man angripna samhällen för att försöka stoppa spridningen, men det visade sig att man alltid upptäckt kvalstret för sent. Börje Andersson höll 1996 en kurs i varroabekämpning.

 

En annan orsak till sjunkande medlemsantal var skattereformen som genomfördes 1991. Då skulle alla småintäkter även från hobbybiodlare beskattas. Antalet invintrade samhällen sjönk till under 100 år 1999.

Medlemsavgiften steg dock raskt under hela 90-talet och låg 1999 på 240:-. Andelen till föreningen var dock hela tiden 20:-. Den interna ekonomiska omsättningen låg därför fortfarande i genomsnitt på ca 1000:- om året, men kassabehåll-ningen i föreningen ökade till ca 6.000:-. Skördarna varierade, men ett rekord slogs under 1999 med 51 kg/samhälle i genomsnitt.

 

Från och med 1990 började ett samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan i Hörby för genomförande av biodlingskurser, vilka Börje Andersson höll i.

Under 90-talet genomfördes bigårdsträffar hos Ragnar Rosenqvist i Satserup, Sture Johansson i Bjärsjölagård, Sven -Åke Nilsson i Bessinge, Bengt Nihlgård i Rolsberga, Nils Nilsson i Malmö Bf, Per Harrysson i Hörby samt Ingrid Adolfsson i Norrto.

 

1999 slogs länsförbunden i Skåne samman till Skånes Biodlardistrikt, i vilket Bo Lindahl valdes som ordförande.

 

Under 2000-talet steg medlemsantalet åter och låg 2009 på 36 st, varav en familjemedlem och tre dubbelanslutna. Medlemsavgiften steg rejält och låg 2009 på 440:-. Från 2006 gick dock 30:- och från och med 2008 40:- till föreningen, efter beslut på årsmötena.

Stormen i december 1999 skapade stor vinterdödlighet för samhällena vårvintern 2000. Skördarna varierade som genomsnitt från låga 27 kg år 2000 till rekordhöga 54 kg/samhälle år 2005.

2002 avlöstes Knut Sjögren av Sigbritt Hanner som ordförande och Knut avtackades med en biodlarskulptur i glas för sina mångåriga och fina insatser.

2005 slutade Berndt Jönsson som kassör och avlöstes av Ingrid Adolfsson. 2006 slutade Berndt också som sekreterare och avlöstes först av Christina Lööf och sedan, från 2009, av Bengt Nihlgård.

 

Bigårdsbesök gjordes under åren 2000-2007 hos Börje Andersson i Hörby, Bengt Nihlgård i Rolsberga, Einar Almqvist i Hörby, Sigbritt och Rolf Hanner i Elmhult, Hästveda Biodlarförenings bigård utanför Hästveda, Ingrid Adolfsson i Norrto, Tomelilla Biodlarförenings bigård i Örup, Lennart Nilsson i Degeberga, Sösdala Biodlarförening i Skånes Djurpark samt Sven-Åke Nilssons bigård utanför Lund.

 

Oxalsyra i kombination med endagsbehandling av myrsyra började användas av allt flera, men Apistan var fortfarande vanligast för att bekämpa varroakvalstret.

 

Föreningen började ge information om biodling på Hörby bibliotek och verkade även genom information och honungsförsäljning på olika marknader och hantverksdagar (Ö Sallerup, Hörby, S Rörum, Kruddarehus). Flera medlemmar gick på utbildningsdagar ordnade av Skånes Biodlardistrikt bl a i honungsbedömning. Tillsammans med Vuxenskolan i Hörby hade till och med 2009 fyra grundkurser i biodling för sammanlagt 40 deltagare, samt 2 påbyggnadskurser omfattande bisjukdomar, honungshantering och drottningodling för sammanlagt 13 deltagare genomförts med Bengt Nihlgård som kursledare.

 

För åren 2008 och framåt finns separat information (2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016)

 

Upp

 

Tillbaka till "Lite historik"

Bild 1. Arthur Wernersson avtackas av Knut

Sjögren 1977 för insatser som kassör och sekreterare i 26 år i Ringsjöortens Biodlarförening.

Bild 2. Ivar Friberg, Mellersta kretsens ordf. i många år, avtackas av Knut Sjögren 1978.

Bild 3. Ivar Friberg överlämnar ordförandeskapet i Mellersta kretsen till Sven-Åke Nilsson 1978.

Bild 4. Ordförande i Ringsjöortens Biodlarförening

var Knut Sjögren mellan 1970 och 2002.

Han skötte även bigården på Bjärsjölagård,

där Mellersta Kretsen bedrev utbildning.