OM BEHANDLING MOT VARROAKVALSTRET

 

Ny teknik för användning av oxalsyra - bra eller mindre bra?

Referat av Bengt Nihlgård, februari 2017

 

Det finns idag två vanliga möjligheter att med försiktighet använda oxalsyra för att motverka varroakvastret. Antingen droppmetod eller förångningsmetod. Dessa finns väl beskrivna på bl a Binordvästs hemsida (http://www.binordvast.se/varroa/bekampning.htm).

Oxalsyrans hämmande effekt upptäcktes av tyska forskare som märkte att små bisamhällen som blivit kringgärdade av vanliga nässlor (Urtica dioica) hade nästan inga kvalster alls. Detsamma var fallet när indiankrasse (Tropaeolum majus) vuxit upp och helt omgärdat bikuporna. Tolkningen var att bina tog daggdroppar från växterna, som tack vare dessa växters mjuka blad kom att innehålla lite oxalsyra, vilket tydligen var tillräckligt för att hämma kvalstrens utveckling. Man frågar sig onekligen om samma förhållande gäller i Ostasien där Apis cerana-biet klarar att leva tillsammans med kvalstret utan problem? Många tropiska och subtropiska växter har ju nämligen likartade mjuka, oxalsyrarika blad. Hur som helst så testade tyskarna oxalsyra i sockerlösning och man fann att kvalstren faktiskt dog om bina fick på sig/i sig en sockerlösning som innehåll 3,2 % oxalsyra. Senare har många gått över till förångning av oxalsyra, vilket blir praktiskt med många samhällen eftersom man slipper öppna taket på kuporna på senhösten.

 

I USA har man ännu inte börjat med oxalsyra, utan kör på med gifter. Men många har i alla fall förstått att kvalstren alltid förr eller senare blir resistenta mot kommersiellt framtagna och ekologiskt dubiösa specifika nervgifter som Apistan, Coumaphos, Amitraz m m. Dessutom tar nästan alltid bina själva skada av sådana produkter. Nu har emellertid en amerikan, Randy Oliver, insett att Amitraz i Taktic faktiskt är skadligt även för bina. På basis av en kontakt med en argentinsk biodlare har han därför testat lite olika varianter av oxalsyrabehandling. Detta finns beskrivet på sidan:

http://scientificbeekeeping.com/scibeeimages/2016-Beyond-Taktic-pdf.pdf.

 

Jag ger här bara en kort sammanfattning av det viktigaste. Randy Oliver är yrkesbiodlare med över 1000 samhällen och han vill ha en teknik som ger lite längre effekt av oxalsyran även när det finns yngel i kupan. Då vet man att oxalsyra löser sig ganska lätt i glycerin (glycerol eller propan-triol), en förhållandevis ”oljig” men ogiftig, sötsmakande, trögflytande, färg- och luktlös vätska som går att köpa på apotek eller i vissa färg- och hobbyaffärer.

Receptet för två wettexdukar är att lösa 24 g oxalsyradihydrat i 20 ml vatten plus 26 ml glycerin vid ca 50°C. Allt ska lösas men det får inte bli för varmt, för oxalsyraångor är giftiga för oss. Använd dessutom gummihandskar vid all denna hantering. I denna lösning dränks 2 stycken fiberdukar (Wettex-storlek) som ska suga till sig vätskan och bli helt impregnerade av denna. Det behövs en duk per samhälle så detta recept är till två samhällen. Det ska vara wettexdukar av den tunnare varianten. Det bör inte rinna av dukarna utan de bör suga till sig allt. Sedan läggs en Wettexduk per kupa ovanpå ramarna till yngelrummet och får ligga kvar drygt 3 veckor.

 

Bina sägs undvika duken i början, men ska inte fly den som de brukar göra vid tillsats av myrsyra. Bina påverkas dock kontaktmässigt av den smetiga glycerin/oxalsyra-blandningen i dukarna och kvalstren dör vid denna kontakt. Efter 3-4 veckor har bina bitit sönder och burit ut wettexduken och det blir på så sätt en enkel långtidsbehandling som tycks ta bort de flesta kvalster och som inte tycks skada bina ett dugg för de äter inte av det hela, som de gör med oxalsyra i sockerlösning.

Randy har även testat en variant för att få material till väldigt många kupor. Finns på http://scientificbeekeeping.com/oxalic-shop-towel-updates/ .

 

Randy Oliver påpekar själv risken för att en långtidsbehandling lättare framkallar resistens hos kvalstren. Det vore i så fall mycket tråkigt för oxalsyra är idag oerhört effektivt.

 

Jag testade den här tekniken på tre samhällen i augusti 2017 när jag tagit den sista honungen. Jag fick ett nedfall av i genomsnitt 150 kvalster per samhälle vilket var mindre än förväntat, men vid den vanliga oxalsyradroppningen i slutet av november blev det inte många kvalster. I genomsnitt dog då ca 20 kvalster per samhälle, vilket kunde jämföras med de obehandlade som hade ibland mer än 400. Det fanns alltså en tydlig effekt av behandlingen. Problemet var att även denna, den tunnaste wettexduk jag kunde få tag i, bet bina inte ut och slängde i gräset framför kupan som jag hade hoppats, utan den låg kvar ovanpå ramarna. Det kan delvis bero på vädret, som inte gynnade binas aktivitet, utan snarare hämmade dem, men jag har också börjat misstänka att materialet i denna wettexduk inte är av ren cellulosa utan innehåller något plastmaterial. Måste kollas.

 

Om oxalsyra och potentiella gifteffekter

Vid honungs uppvärmning bildas HMF (hydroximetylfurfural). Halten HMF mäts för att kontrollera ev. uppvärmning och 30 mg/kg har satts som högsta tillåtna värde i honung inom EU.

Jfr Om honung.

Vid kokning av honung eller av sura sockerlösningar bildas HMF snabbt och kan komma upp i för bin skadliga, t o m dödliga, halter. En biodlare som "minsann köpt färdig lösning " från ett bimaterielföretag förstod inte varför hans bin dött! Men så är det, gammal oxalsyra-socker-lösning kan bli dödlig för bin.

En oxalsyralösning är starkt sur, med pH≈1. Tillsammans med socker, särskilt om det finns lite inverterat socker (druvsocker+fruktsocker) så bildas HMF. Detta sker naturligt i sur socker-lösning och är i princip samma reaktion man får när man kokar sockerlösning, vilket man aldrig ska göra om bina ska ha det. HMF används som kriterium för att honung har värmts och halten i honung får inte överstiga 30 mg/kg. Honung med högre halt är i praktiken svagt giftig för bin. HMF kan ha bildats i lagrad honung och kan vara dödlig för larver som föds upp med denna honung. Låter man en oxalsyrasur sockerlösning stå vid rumstemperatur så bildas mer och mer druvsocker och fruktsocker och mer och mer HMF. Efter 3 månader i rumstemperatur är HMF-halterna över 150 mg/kg och är då livsfarlig för bin (Prandin et al 2002). Efter ett år är halterna uppe mot 2000 mg/kg och behandlar man med sådan lösning är definitivt bisamhället dödsdömt.

Lösningen kan dock bevaras i kylskåp ett par veckor, men principen är att alltid bereda färsk oxalsyralösning.

Så: KÖP ALDRIG FÄRDIGBEREDD GAMMAL OXALSYRA-SOCKER-BLANDNING!

Blanda själv enligt följande:

RECEPT: 15 g oxalsyradihydrat löses i 200 ml ljummet vatten. Tillsätt och lös 200 g socker. Får absolut inte bli för varmt; då bildas giftet HMF från sockret. Passa på en ej alltför kall dag. Lösningen får inte bli gammal, högst en vecka. Denna lösning räcker till 6-8 samhällen.

 

 

Referens

Prandin, L, N. Dainese, B. Girardi, O. Damolin, R. Piro, and F. Mutinelli, 2002. Varroasis control: Stability of homemade oxalic acid water sugar solution. Apiacta 1, 3 p.

 

Upp

 

 

Tillbaks till "Om bisjukdomar"

 

 

 

Till startsidan

 

 

 

Bi i lavendelblommor(BN).

Ringsjöortens Biodlarförening

(RIBIOF)