Bi i lavendelblommor(BN).

Jonny Ulvtorp hade ett huvudansvar för dagen.

Eriksson, Västeräng Lantbruk AB

Henriksson, Hushållningssällskapet

Mattias Köping, "Honungsmannen" från Ransta

Professor Ingemar Fries, SLU, Uppsala

Professor Carl Crailsheim, Österrike

POLLENVÄXTER GER SURR PÅ SLÄTTEN

Referat av Bengt Nihlgård

 

Informationsdag i Alnarp den 16/5 2013, arrangerad av Jordbruksverket, LRF Skåne, Partnerskap Alnarp (SLU) samt JU INFO (Jonny Ulvtorp) som var huvudansvarig.

 

Hans Eriksson, var förste talare. Han representerar Västeräng Lantbruk AB, som odlar spannmål, oljeväxter, ärter, vitklöver, gräsfrö och dessutom driver entreprenadverksamhet. Hasse ansåg att det finns för få bisamhällen att få tag i vid fr a odling av vitklöver. Han nämnde som exempel en odling där han haft 3,5 bisamhälle per ha och fick utomordentligt resultat; över 100% ökning enligt utsago! Idag kan han inte få tag i så många bisamhällen som behövs. Om det blir pollinering eller inte gör att skördeökningen kan variera från 0-80%. Det behövs såväl mer bin som honung och pollen och bättre skördar. En Win-Win-situation! Hur åstadkomma? Vilda bin kan gynnas på många sätt, och Hasse förordade kantzoner med 1-åriga blomsterodlingar istället för gräs, samt att sälgbuskar gynnas. (Jordbruksverket rekommenderar i broschyr detsamma). Även fåglar gynnas av detta. Han använder bi-vänliga (?) besprutningsmedel och sätter upp bi-holkar som kontroll.

Jenny Henriksson, från Hushållningssällskapet talade om möjligheterna att öka mångfalden i slättbygder och då tänkte hon mest på insekter och framför allt pollinerande sådana. Hon redovisade ett 2-årsprojekt som genomförts av Sören Eriksson och Maj Rundlöf på tre olika demonstrationsgårdar i slättbygd, en i vardera Skåne, Dalsland och Mälardalen. Man odlade kantremsor med fyra olika ettåriga växtarter längs vårsådda grödor. Det var honungsört (Phaselia tanacetifolia), perserklöver (=persisk klöver, Trifolium resupinatum), fodervicker (Vicia sativa) och blålupin (Lupinus angustifolius) som odlades dels var för sig, dels i mixad blandning. Alla är bra nektar- och pollenväxter, men blålupinen blommar över redan till mitten av juli, medan honungsört blommar från mitten av juli till mitten av augusti och perserklövern likaså från mitten av juli och ända till slutet av augusti. Perserklövern kunde därmed sägas vara bäst för honungsbina, eftersom de är i särskilt behov av bra pollendrag i augusti med tanke på utvecklingen av övervintrande bin. Insekter som besökte blommorna inventerades och antalet humlor var genomgående högst i honungsört, medan bin och fjärilar fanns flest i perserklöver. En slutsats var att en blandning av honungsört och perserklöver var bäst. Frön finns t ex hos ”Olssons frö” (82:- resp. 60:- per kg exkl. moms).

(Olssons Frö, Mogatan 6, SE -254 64 Helsingborg. Telefon 042-250 450, e-mail: info@olssonsfro.se).

 

Mattias Köping, alias ”Honungsmannen” från Ransta, gick igenom Nektarkalendern, dvs vilka blommor som är värdefulla för honungsbina från april till augusti. Dels vad som finns i slättbygd där utvecklingen av bisamhället normalt är ganska snabb på våren och har en topp i juni månad, dels i skogsbygd där toppen kommer i juli månad. På slätten är det sälg, maskros och höstraps som driver på utvecklingen, på sensommaren i juli finns kanske klöver och i bästa fall vårraps. I skogsbygden är det också sälg eller andra videarter, samt skogslönn, körsbär, maskros, därefter blåbär och lingon och senare hallon, björnbär, mjölkört och lind. Ljung kan eventuellt ge något i vissa områden. Ett ideal är givetvis att man i vissa miljöer finns en kombination av slätt- och skogsbygd och att det på försommaren finns även fruktträd och bärbuskar. Han pekade på att vinden kan vara en hämmande faktor, redan vid så måttlig vindstyrka som 3 m/s drar sig bina för att flyga ut.

 

Ingemar Fries, vår ende professor i bikunskap (särskilt bisjukdomar) med säte på Ekologiska institutionen, SLU i Uppsala, hade gjort en gedigen litteraturgenomgång för att klarlägga vad man vet om olika pollens näringsvärden sett ut bins och andra pollinerande insekters synvinkel. Han tyckte att man vet för lite, för den kunskap som var bäst gick tillbaks till 1953. Han hade ställt samman ett 8-sidigt innehållsrikt kompendium som delades ut. Pollenet har främst värde ur proteinsynvinkel och de olika ingående aminosyrorna i proteinet är av stor betydelse för bina. Om antalet kopplade aminosyror är färre än 50 kallas materialet dock för peptider/peptidkedjor. Totalt är det 17 olika sorters aminosyror som testats och 10 st av dessa har visats vara viktigast och nödvändiga för biets utveckling. De andra, icke-essentiella, aminosyrorna kan troligen produceras av bina själva.

Pollen som insamlats bearbetas av ungbina och då blandas det med nektar från deras honungsblåsor. Därmed kommer även mjölksyrebakteriernas produkter in i det som lagras som ”bibröd” i cellerna. Här sker en jäsning och pH-värdet sjunker något. Kunskapen om olika växters pollenvärde är tyvärr mager och inte helt invändningsfri, men eftersom en av de 10 nödvändiga aminosyrorna saknas i t ex majs-pollen är man överens om att ensidigt majspollen kan ge för dåliga vinterbin. Al- och hasselpollen är också dåligt, medan växtarter som kräver korspollinering alltid har det mest högvärdiga pollenet. Tyvärr har det dock visat sig att bina själva inte har förmåga att avgöra vilka pollen som är bäst för dem. Därför viktigt att det finns en mångfald blommor för dem att hämta pollen ifrån, för det stärker särskilt deras immunförsvar. Humlor samlar ofta pollen med bättre kvalitet, troligen för att de samlar från många olika blommor.

Vill man stödfodra med pollen är det en fördel att kunna använda eget insamlat pollen (genom pollensamlare på flustret), vilket sedan kan lagras lång tid genom frysning, eftersom det alltid kan finnas risk för spridning av smitta (främst amerikansk yngelröte-sporer) genom tillförsel av inköpt pollen.

 

Carl Crailsheim, professor i bikunskap i Österrike, talade ännu mer om näring och hälsa hos honungsbiet. Det sociala honungsbiet är såväl specialist som generalist; det har utvecklats i samspel med växter, samlar och bereder mat till både sig själv och andra, förvarar maten, har behov av olika mat i olika stadier och behöver därför olika sorters föda och de delar födan med andra i samhället. Proteinbehovet är olika mellan drottning, drönare och arbetsbin. Ett arbetsbi använder under sin första levnadsdag bara lite protein, som ambi i följande 7 dagar däremot ganska mycket och särskilt under dygnen 5-9. Då växer foderkörtlarna till och de producerar proteinkrävande enzymer. Senare som byggbi i 14 dagar och som dragbi i 25 dagar används ganska litet protein. Drottningen däremot behöver ständigt bra och mycket protein genom drottninggelén, medan drönarna klarar sig på ganska lite. Ett arbetsbi behöver ca 10-25 mg protein per dag, medan drottningen behöver ca 500 mg/dag. Vikten hos ett arbetsbi ökar bara något under första veckan och är sedan konstant.

 

Vad gäller växtarters olika pollenkvalitet visade han exempel på att olika varianter av en och samma odlade växtart kan ha helt olika proteininnehåll. Alsikeklöver hade bara 14%, medan klöver oftast har mycket över 20%, röd lönn hade 39%, majs kunde ha 23% mot oftast redovisat 13% och solros 31%. Han menade att två dåliga pollensorter ibland kan kompensera varandra så att det blir bra resultat. Bin och människor har mycket likvärdiga behov av proteiner. Man vet dock ganska lite om hur pass smältbara olika pollensorter är. Det årliga pollenbehovet i ett bisamhälle har uppskattats olika av olika forskare och varierar från 10 till 60 kg/samhälle. Tillskott av extra protein kan ske som pollen, men det finns många olika kompositioner som är bra och t ex jäst och soja bedömde han som likvärdigt med ”bibröd”. Dock diskuteras bland forskare om det är bra med pollen-ersättning. Crailsheim har beräknat att varje bi behöver 40 mg fullgott protein som larv. För uppfödning kan 1g pollenersättning, med beräknat 80% utnyttjande av ett protein-innehåll på 20%, räcka till 4 larver. Ett kg räcker i så fall till 4000 larver. Ingående komponenter ska också innehålla fettsyror och mineral-ämnen.

 

Vinterdödligheten i Österrike var 2011/2012 nästan tre gånger så stor som den brukar. Man kunde notera att den dock var lägre (23-25%) i områden där dagghonung och vilda blommor förekom, men i särklass hög (41-43%) i områden där solrosor och majs dominerade som pollenkälla. Solrosornas pollen och nektar är bra, men däremot är både solrosor och majs behandlade med växtskyddsmedel (troligen neonikotinoider) vilket bidragit till förlusterna.

 

Drygt hundra deltagare lyssnade till de många föredragen.

Senast uppdaterad 14-10-09