Ringsjöortens Biodlarförening

(RIBIOF)

 

 

Om riskbedömningar avseende lilla kupskalbaggen, sammetsgetingen och importhumlor

Referat av Bengt Nihlgård den 23 juli 2017

 

Jordbruksverket och Sydvästra Skånes Biodlarförening ordnade ett informationsmöte i Kyrkoköpinge utanför Trelleborg, där biodlarna har sin föreningsbigård. Målet var att informera om potentiella risker för angrepp av fr a lilla kupskalbaggen, sammetsgetingen och den ökade importen av humlor.

SV Skånes biodlares ordförande Ulf Ingvarsson hälsade ca 25 deltagare välkomna och kaffe med fikabröd intogs. Sedan informerade Thorsten Rahbek-Pedersen från Jordbruksverket om ett pågående projekt som ska ge mer insikt i möjligheterna att hantera dessa biologiska hot mot honungsbin och vilda humlor.

Mikael Olsson, RIBIOFs ordförande och tillika bitillsynsman i Hörby, är projektansvarig i ett övervakningssystem för att testa förekomsten av kupskalbaggar. Han berättade att systemet bestod av 17 bisamhällen, som alla försetts med vardera två fällor (Bild 1). Placeringen av bisamhällena har gjorts i 17 områden runt Trelleborg, och projektet ska följas upp med provtagningar under 2017 med ca 1 månad mellan varje provtagning. Prover där det finns skalbaggar skickas efter nedfrysning till SLU i Uppsala för analys.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 1. Två fångsfällor (Beetle Blasters) för Lilla kupskalbaggen. Fällorna är 23 cm långa och 3,5 cm djupa. De placeras i yngelrummet ovanför de yttre ramarna efter att de försetts med ca 25 ml matolja (raps-, oliv- eller solrosolja). Hålen är anpassade så att kupskalbaggarna precis kan krypa igenom och sedan ska de fastna i oljan.

 

Lilla kupskalbaggen (Aethina tumida)

Denna är endast 5-7 mm lång som fullvuxen (Bild 2), medan de glupska larverna är ca 10 mm. Skalbaggen är mörkbrun till svart och har klubbantenner. Äggen läggs i vaxet och larverna äter både yngel, pollen och honung och sprider samtidigt sjukdomar. Utvecklingstiden är kort och honorna kan ge 3-4 generationer under en sommar. Som vuxna kan de leva ≈ 6 månader och alltså övervintra,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 2. Vuxen Liten kupskalbagge, ca 5 mm lång.

 

Larverna äter alltså allt i bisamhället och eftersom de snabbt kan bli tusentals i kupan så tar de ganska fort kål på ett bisamhälle. Larverna kan krypa flera meter på markytan för att finna lämplig miljö. De vill ha fuktig, mjuk jord och förpuppas nere i marken. Under pupptiden krävs ca 10°C. De vuxna skalbaggarna kan flyga många kilometer. De övervintrar i markytan, men de tål inte 5 cm tjäle. Under vintern 2016-2017 fanns i södra Sverige inte 5 cm tjäle, varför det kan vara endast en tidsfråga innan de första dyker upp.

Lilla kupskalbaggen kommer från Afrika söder om Sahara, men har under 2000-talet spritts till USA, Kanada och Australien där man förgäves försökt stoppa den. Den har sedan 2014 också etablerats i sydvästra Italien och trots mycket stora ansträngningar med att bränna material och sanera markerna har den spritts över en bergskedja och finns nu utanför det ursprungliga området. Den förväntas även spridas med transporter, fordon och även i frukt/grönsaker. Det är viktigt för biodlare fr a vid våra gränsövergångar att kolla alla bisamhällen för ev. spår av larver och vuxna baggar. Om den påträffas i Sverige ska omedelbart bitillsynsman tillkallas.

Det nuvarande projektet planerar för åtgärder om kupskalbaggen skulle upptäckas i Sverige, genom olika scenarier från första fynd till allmän spridning av den.

 

Sammetsgeting eller Asiatisk bålgeting (Vespa velutina) (Bild 3 och 4) har idag spritts till Syd- och Centraleuropa och den rör sig långsamt norrut. Den bör miljömässigt ha alla möjligheter att klara sig i södra Sverige. Bona kan bli mycket stora med öppningar på sidan, och de placeras ofta högt uppe i trädkronor, men även i buskage och i luftiga byggnader.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 3. Sammetsgetingar bygger jättetora bon Bild 4. De har en drottning på ca 3 cm medan

arbetsgetingarna är ca 2 cm.

 

Getingen är alltså mindre än vanlig bålgeting. Den är tecknad i svart-mörkbrunt med orange hjässa och ett bredare gult band på bakkroppen. Den är mycket aggressiv gentemot andra insekter och den tar särskilt honungsbin, eftersom ett bisamhälle kan ge mycket mat. Getingarna väntar nära flustret och hugger dragbin som kommer lastade med pollen eller nektar. De biter av ben och vingar och gör en ”köttbulle” av biet som förs till larverna. Detta kan snabbt leda till bisamhällets försvagning och undergång. Ett varmare klimat gynnar givetvis getingens spridning. Skulle man påträffa bon eller se getingen bör man genast informera om detta.

Inom projektet ska man bygga upp hotbilden och planera för motåtgärder. Naturvårdsverket har primärt ansvar för invasiva organismer, men förväntas i detta fall överlämna ansvaret för åtgärder till Jordbruksverket.

 

Importhumlor. Jordhumla (Bombus terrestris).

Jordhumlor i små lådsamhällen odlas och exporteras idag i miljontals i fr a Belgien och Nederländerna och sprids över hela världen. De är mycket effektiva pollinatörer i fr a växthus, men även i frukt- och bärodlingar. Lådsamhällena sägs levereras utan drottning för att öka omsättningen och behovet av nya samhällen. Utan drottning är lådsamhället slut inom ca 3 veckor. En utomordentligt väl genomtänkt skrivelse rörande nytta och risker med denna hantering har skrivits av medlemmar i Munka Ljungby Biodlarförening. För de vilda svenska humlorna finns ett icke utrett men potentiellt stort problem i samband med importen av dessa centraleuropeiska jordhumlesamhällen.

I Jordbruksverkets projekt är målet att utreda om den omfattande och ökande importen av jordhumlor i trädgårdsodlingen utgör ett hot mot svenska vilda humlor och även för bin med tanke på riskerna för spridning av sjukdomar. Man vill också undersöka om det finns realistiska alternativ till import av humlor. Hot mot honungsbin, vilda bin och humlor är indirekta hot mot samhällets livsmedelsförsörjning. I viktiga grödor som åkerbönor och rödklöver visar svenska studier att vilda humlor är de viktigaste pollinatörerna.

Några humleimportörer riktar sig nu också till vanliga konsumenter som vill förbättra pollineringen i trädgården, vilket gör situationen än mer allvarlig. Det finns speciella utmaningar och risker kring bisjukdomar, eftersom bin flyger över ett stort område. Biodlarna är dessutom en mycket heterogen grupp och den lagpliktiga registreringen av bigårdar är dessvärre bristfällig, eftersom inte alla biodlare är med i någon förening.

I projektet ska man i första hand undersöka och beskriva de viktigaste skadegörarna på humlor, och man ska göra en screening av skadegörare i importerade humlesamhällen. Detta kan eventuellt leda till ett nytt regelverk för import av humlesamhällen. T ex Norge har pga de potentiella riskerna förbjudit all import av humlor.

 

Trakékvalster och tropilaelaps-kvalster hann inte diskuteras så mycket, eftersom de redan har utretts i tidigare projekt.

 

Thorsten Rahbek-Pedersen delade ut information om ovanstående problem och en Rapport 2009:24 ”Massdöd av bin – samhällsekonomiska konsekvenser och möjliga åtgärder/Kortversion”. Rapporten ger en bra översikt och kan rekvireras från Jordbruksverket.

 

 

 

 

 

Tillbaks till startsidan

 

 

 

Senast uppdaterad 2017-08-05

 

Bi i lavendelblommor(BN).

 

 

KONTAKTER

 

Sekreteraren, Bengt Nihlgård,

tel 0413-31488, mobil 070-945 03 76

e-mail bengt.nihlgard@gmail.com

 

Ordföranden Mikael Olsson,

0415-136 36, mobil 070-413 28 36

e-mail mike.skane@hotmail.com

 

BLI MEDLEM

Medlem blir du genom att anmäla dig på

SBR.s hemsida