BIODLING

En snabbintroduktion av Börje Andersson    Uppdaterad 2013

Innehåll

  1. Varför bin
  2. Biet, anatomi, biologi
  3. Bisamhället, organisk enhet, årsrytm
  4. Bikupan
  5. Arbeta med bina
  6. Sjukdomar
  7. Avelsarbete
  8. Innearbeten
  9. Ekonomi
  10. Litteraturförteckning
  11. Länkar

Varför bin

Honung - en god bisak

Binas honung är ett uppskattat födoämne. I långa tider har människan bedrivit honungsjakt men numera håller vi bin i kupor där vi lätt kan sköta bina och skörda honungen. Bivax har också varit en eftertraktad  produkt för ljustillverkning, speciellt före fotogenlampans och elektricitetens tid, samt som ingrediens i salvor och andra kemiska preparat. Pollen, propolis (kittvax), drottninggelé och bigift är andra ämnen möjliga att utvinna ur bisamhället.

Pollineringen är det viktiga

Den största nyttan med bina är det pollineringsarbete bina utför när de besöker blommorna. Det skapar värden åt oss alla, som är många gånger större än den vinst som biodlaren får på honungsproduktionen. Med binas hjälp får vi alla glädje av en blomstrande natur, fler och större bär i skogen, till nytta för både människor och djur, fler och större frukter i egen och grannars trädgårdar och fler och större frön i fröodlingar. Allt detta kan biodlaren vara stolt över att få medverka till. Det behövs fler biodlare. Fler bin skulle kunna rädda en del växter, som är utrotningshotade på grund av för liten tillgång till pollinerande insekter. Därför borde styrande  myndigheter skapa bättre förutsättningar för att  bedriva biodlingsverksamhet.

Läs på Odla.nu om
Biet en underbar företeelse i människans tjänst!

Se även två 10-minuters filmer på
urplay.se , sök på "Honungsfabriken"

Bli biodlare

För de flesta är biodling en hobby, kanske den intressantaste av alla. Endast några enstaka bedriver biodling som en företagsmässig rörelse. 80 % av Sveriges ca 10000 biodlare har inte över 10 samhällen. Som biodlare får man närkontakt med naturen och inblick i en helt fantastisk värld  som är få förunnat.

Till början

Biet

Honungsbiet, Apis Mellifera, tillhör ordningen steklar. Det är en samhällsbyggande insekt som övervintrar i samhällen. I varmare klimat finns ytterligare ett par arter som lever i samhälle året runt. Övriga bin och de närbesläktade humlorna lever solitärt eller bygger upp samhällen bara under en viss period av året.

Se på biet! Man kan urskilja tre delar.

  • Huvudet domineras av två stora facettögon (synorgan), två antenner (lukt-smak-och känselorgan), mundelar och tre punktögon vars funktion är oklar. I huvudet ryms hjärna, fodersaftkörtlar och spottkörtlar.
  • Mellankroppen har tre par ben och två par vingar. De bakre benen är utformade för pollentransport med pollenkorg, kam och borste. På frambenen finns antennputsare. Fötterna är försedda med både klor och sugplatta. Fram-och bakvinge kopplas vid flygning ihop till en sammanhängande yta. Flygningens aerodynamik är komplicerad. När vingarna vänder möter de en luftström som sattes igång av den motsatta rörelsen. Den relativa hastigheten mellan vinge och luft blir därmed högre och ökar lyftkraften som följer kvadraten på denna hastighet. För att flyga fordras kraft. Mellankroppen består mest av muskler.
  • Bakkroppen rymmer inre organ för matsmältning (honungsblåsa, mellantarm, tunntarm och ändtarm), utsöndring (de malpighiska rören), cirkulation (ett långsträckt hjärta på ryggsidan), andningsorgan (trakéer och luftsäckar), nerver (bukmärg) och hos drottning och drönare även könsorgan.
    På buksidan mellan bakkroppens segment sitter vaxkörtlarna. Härifrån ”svettas” bina det vax som de bygger vaxkakorna med. Längst bak sitter gaddapparaten som bina använder för sitt försvar. Bigiftet doftar fränt alarmerande. Betydligt angenämare är den doft som utsöndras från doftkörteln (Nasanov-) baktill på bakkroppens ovansida.    

Biets livslopp

Under utveckling från ägg till färdigt bi genomgås en fullständig omvandling med 6 hudömsningar.

  • Ägget lägger drottningen i en cell i en vaxkaka.
  • 3 dagar efter äggläggningen kläcks en larv. Denna matas med fodersaft och pollen av ambina, 6-10 dagar gamla bin, och ökar i vikt 500 gånger på en vecka.
  • 9 dagar efter äggläggningen täcks cellen och larven förpuppas.
  • 21 dagar efter äggläggningen kryper ett fullbildat bi ut.
  • De första 3 veckorna arbetar biet med olika sysslor inne i kupan, i tur och ordning cellputsning, larvmatning, nektarmottagning  och honungsberedning, vaxbyggnad, renhållning, vakthållning.
  • Under den sista perioden i livet samlar biet in nektar och pollen. Fältbiets vingar kan slitas ut på två veckor vid intensivt drag, men de bin som övervintrar kan uppnå en livslängd av 8 månader.
Även drönarna utvecklas i vaxkakan, men ur obefruktade ägg och i celler som är något större. Utvecklingstiden för drönarna är 24 dagar, 3 dagar längre än för ett arbetsbi.

Liksom arbetsbina utvecklas drottningen ur ett befruktat ägg. En större  cell och ren fodersaft utan pollentillsats gör att det blir en drottning. Utvecklingstiden är endast 16 dagar, hela 5 dagar kortar än för ett arbetsbi. Framför allt tiden som puppa är kortare.

Till början

Bisamhället

Bisamhället är en organisk enhet med

  • 1 drottning (honbi)
  • ett par hundra drönare (hanbin, endast sommartid)
  • några tusen till mer än 50000 arbetsbin (sterila honbin)
  • yngel i olika åldrar (under sommarsäsongen)

Livet i bikupan - vinter

Ca 10000 arbetsbin och en drottning övervintrar tätt sammanpackade i ett vinterklot där livet går på sparlåga. De rör sig mycket långsamt och måste "sitta" på maten (honungen) för att inte svälta ihjäl. I centrum är ändå temperaturen omkring +20°C. Detta klarar bina genom att förtära 1 kg honung per månad (Effekt omkring 5 W).

Livet i bikupan - sommar

Förutom drottningen och omkring 50000 arbetsbin finns nu också några hundra drönare samt ägg, larver och puppor i olika stadier. Drottningen är moder till samtliga bin i samhället. Hon kan lägga mer än 2000 ägg per dygn under maj-juni. Ynglet kräver värme för sin utveckling. Bina håller en temperaturen på +35°C i yngelklotet med stor noggrannhet (+-0,5°C). 

Livet utanför kupan

När biet är 3 veckor, börjar det sitt arbete som fältbi. Nektar och pollen transporteras hem till kupan, ibland kan det behövas extra vatten eller ämnen till propolis (kittvax) för tätning av kupan.
Ett bi, som hittat en nektarkälla, talar vid hemkomsten om riktning och avstånd till denna med ett dansspråk.
Nektarn innehåller ca 1/3 druv-och fruktsocker, vatten och små mängder andra ämnen. Bina behöver dra hem mer än 2 kg nektar för att få 1 kg honung med max 20% vattenhalt. De kan lasta 50 mg nektar i sin honungsmage. 1-2 mg socker går åt pr km som "flygbränsle". Det behövs mellan 50000 och 100000 utflykter för ett kg honung. Bina har då besökt flera miljoner blommor som fått hjälp med pollineringen.
Pollenet innehåller protein som behövs för larvernas tillväxt. Det lagras i vaxkakorna och blandas med fodersaft, som produceras i ambinas fodersaftkörtlar, till s k bibröd. När bina vill, bygger de en större hängande cell och matar larven i denna med ren fodersaft. Av den larven blir det en drottning. Bina förbereder sig för svärmning.

Natursvärmen

Plötsligt en vacker dag på försommaren händer det fantastiska. Som på en given signal rusar hälften av bina ut. Drottningen rycks med. Efter en stunds virvlande luftdans tröttnar de och börjar slå sig ned. Hela svärmen samlas som en klase där drottningen satt sig, vanligen i en buske eller i ett träd något tiotal meter från kupan. Efter ett par timmar bryts vilan och svärmen flyger vidare. Om spejarbina funnit en acceptabel bostad går färden dit, annars några hundra meter vidare till en ny plats att klasa sig på. Så fortsätter de till de funnit en ny boplats. I svärmen ingår bin i alla åldrar utom de allra yngsta.

Binas svärmning vittnar om vitalitet och är en fantastisk händelse att beskåda. Förmodligen är naturssvärmning det bästa sättet för bina att dela sig och bilda nya samhällen, men för biodlaren innebär det en förlust av bin om han inte är till hands och kan fånga in svärmen. Därför undviker den moderne biodlaren natursvärmning och delar bisamhället  vid behov på konstlad väg.

Till början

Bikupan

Bisamhället behöver ett skyddat utrymme på 25 -100 liter som bostad. Binas naturliga bostad var vanligen ett ihåligt träd. Nu finns knappast sådana varför bina är hänvisade till biodlarnas kupor för att få skydd mot regn, blåst och inkräktare.

Bina inreder med vaxkakor, som de bygger hängande i taket. Vaxet utsöndrar byggbina (ca 2 veckor gamla arbetsbin) från vaxkörtlar på bakkroppens undersida. Vaxkakornas 6-kantiga celler används för yngeluppfödning och som lager för nektar, honung och pollen. 

Ramkupan, som kom på 1800-talet, gör det möjligt för biodlaren att lyfta upp varje enskild vaxkaka för inspektion och skötsel. Varje ram förses från början med en vaxmellanvägg för att bina skall bygga där biodlaren vill ha vaxkakan.

Att välja bikupa.

Till början

Arbeta med bina

Redskapen

Förutom en funktionell bikupa behövs rationella redskap och goda kunskaper om biet och bisamhället för att bedriva en biodling.
Även om man har snälla bin bör man åtminstone skydda ansiktet med en bislöja vid ingrepp i samhället. Det kan vara praktiskt med en anorak eller en overall samt handskar om så behövs. Rökpusten är ett viktigt verktyg. Genom att blåsa rök på bina kan biodlaren dämpa och styra dem dit han vill. Med ett par pustar rök några minuter före ingreppet kan även besvärliga bin bemästras. De reagerar på röken, mättar sig och blir på bättre humör. Vattenspray har liknande men svagare effekt.  Om man skall avlägsna bina snabbt från  en kaka, t ex vid skattning  behöver man en biborste. Bina kittar samman och tätar lådor och ramar. Man måste ha en kupkniv för att bryta loss delarna.
Det är alltid bra att ha med en bur för infångning av drottningen. Det finns även burar för märkning, vingklippning och tillsättning. Sist men icke minst viktigt är ett lugnt uppträdande utan häftiga rörelser.

Ingrepp i bisamhället

Utrymmet behöver anpassas, honungen skattas och ersättas med sockerfoder. Ibland inträffar saker som behöver åtgärdas, men för det mesta  klarar sig bina bra på egen hand. Stör inte i onödan, men gör snabba, väl genomtänkta ingrepp när det behövs.

Normala arbeten i bigården

jan Vinterkontroll, ta hem bifria kakor till torr förvaring
mars Foderkontroll, bottenrensning
april Utrymmesanpassning. Först inte för stort utrymme att värma upp, men snart behövs plats för nytt yngel - och honung..
maj Spärrgaller och skattlåda på. Spärrgallret hindrar drottningen att gå upp och lägga ägg i skattlådan, speciellt viktigt vid tidig skattning.
juni Svärmkontroll, delning, planering
juli Skattning, drivfodring
aug Upplösning, sammanslagning, hopträngning för vintern
sept Förrådsfodring, varroabekämpning

Vid alla ingrepp kontrolleras foder, drottningstatus och friskhet

Speciella arbeten i bigården

  • Uppsök drottningen. Man behöver inte se drottningen varje gång man öppnar kupan, det syns på ägg och yngel att hon finns.
  • Vingklipp och märk drottningen. Hon blir lättare att hitta och man slipper bortflugen förstasvärm.
  • Drottningodling. När bina vill svärma eller byta drottning bygger de drottningceller och matar upp larverna i dessa till drottningar. Om man ger ett samhälle konstgjorda drottningceller med unga larver, fortsätter bina, ovetande om biodlarens manipulation, att mata dessa till drottningar. Larverna hämtas, omlarvas, från ett samhälle med bra arvsanlag (avelssamhälle) och placeras i  det samhälle där de skall matas (odlingssamhället). Om man inte tagit bort drottningen här måste de placeras över spärrgallret. Ett par dagar innan drottningen skall kläckas, flyttas hon till ett samhälle (parningssamhälle) varifrån hon efter omkring en vecka gör sin parningsutflykt. Små parningssamhällen kan skickas till parningsstation, där det bara finns samhällen med drönare av känd härstamning.
  • Några dagar efter parningen börjar drottningen sin livsuppgift, att lägga någon miljon ägg.
    Drottningodling omfattar  flera  moment som måste planeras noga i tiden.
    *Välj avelssamhälle
    *Förbered odlingssamhälle
    *Omlarvning, start av odling
    *Bilda parningssamhälle
  • Drottningtillsättning
  • Sjukdomskontroll och bekämpning
  • Flyttning, vandring
Till början

Sjukdomar

Vissa bakterier, virus, svampar och kvalster kan orsaka sjukdom hos bin. Alla kan inte beskrivas här men läs gärna i litteraturen. Det finns ett par sjukdomar som omfattas av "bisjukdomslagen" och fordrar extra uppmärksamhet.

Amerikansk yngelröta
Sporer från bakterien Paenibacillus larvae infekterar larverna genom födan. Larverna dör efter cellens täckning och bryts ned till en seg, brun, klibbig, illaluktande massa som med en tändsticka kan dras ut till långa trådar. Det går hål på en del cellock som sjunker in och ser blöta ut. I varje död larv bildas ett par miljarder nya sporer. Inga desinfektionsmedel biter på dessa sporer som tål värme upp till 120 grader och kan smitta efter flera decenniers intorkning. Om biodlaren upptäcker något, som kan misstänkas vara yngelröta, är  han skyldig  att omedelbart anmäla detta till bitillsynsmannen i distriktet. De samhällen, där smitta konstateras, förintas genom bränning och kuporna saneras.
För att hindra smittspridning fordras flyttningstillstånd av bitillsynsman när bisamhällen skall flyttas över församlingsgräns.

Varrokvalster
Varroa jacobsoni, ett något över en mm stort kvalster som suger kroppsvätska både från vuxna bin och yngel, finns nu i nästan hela vårt land trots ansträngningar att stoppa spridningen. Det är inte möjligt att utrota kvalstret utan vi måste bekämpa för att hålla angreppet på så låg nivå att samhällena inte tar skada. Om inget görs dukar ett angripet bisamhälle under på ett par tre år.

Det finns ett bekämpningsmedel, Apistan, numera klassat som receptfritt läkemedel, som efter sista skattningen för säsongen ges i form av remsor som hängs ned mellan ramarna. Verksam beståndsdel är fluvalinat, en pyretroid som är mycket giftig för fisk. På grund av denna giftighet och att kvalstren utvecklar resistens mot fluvalinat har mycket arbete satsats på att prova ut andra metoder.
 
En behandlig med oxalsyra i sockerlösning som droppas ned på bina i kakgatorna när det sista ynglet för säsongen är kläckt verkar vara en praktiskt använbar metod. Mjölksyra och myrsyra har också  visat sig ha en viss verkan mot varroa, men är svårare att dosera och mer arbetskrävande. De tre nämnda organiska syrorna är "farliga ämnen" trots att de förekommer naturligt i bisamhället.

Som komplement har även biologiska metoder kommit till användning.
 
 
Vinterdöd
Sjukdom hos bina orsakar normalt inga stora problem. Det mesta går över av sig själv. Vår långa vinter är den största påfrestningen. På våren (i april) blir det kritisk. De gamla bina har nästan dött ut och nya har knappt börjat kläckas. Om det då finns för lite bin i rätt ålder med god kondition kan samhället duka under. Rätt ålder har de bin som före vintern hunnit äta upp sig så att de nu har näring att ta av för att mata nya larver. Därför är det viktigt att äggläggningen hålls igång i slutet av juli. Om naturligt drag saknas då, eller om vädret är dåligt, måste bina stimuleras med drivfodring. Man kan ge dem torrt strösocker eller små givor av sockerlösning.


Till början

Avelsarbete

Urval

Vi vill ha bin med bra egenskaper. De skall vara snälla, produktiva, svärmtröga och motståndskraftiga. Genom aktivt urval väljer vi ut det bästa för avel. Men urvalet kompliceras av följande omständigheter.
  • Ett bisamhälle är en organisk enhet men består av många individer.
  • Dessa är av 3 slag, drottning, drönare och arbetsbin.
  • De tillhör 2 generationer.
  • Drönarna utvecklas ur obefruktade ägg, arv bara från drottningen.
  • Arbetsbina, som dominerar samhället, är sterila. Ett arbetsbi ärver anlag från drottningen och en av de drönare drottningen parat sig med.
  Kanske följande skiss kan förtydliga arvsgången


Samhällsbeteckningen, som består av odlarens signatur, drottningens födelseår och ett löpnummer, avser egentligen den arvskombination som arbetsbina i samhället får genom drottningen och hennes parning. Drottningen som individ, och drönarna som bara ärver från drottningen, har den anlagskombination som uppstod i samhället generationen före, där drottningen en gång varit ägg. Hon är syster till arbetsbina i detta samhälle.

Exemplet är hämtat från SBR-s  parningsstation på Ven 2007. Drönarna i samhället KH0354 har arvet KH01102. Drönare med arvet KH0354 blir det i dottersamhällen till KH0354. Dessa dottersamhällen fanns på Ven 2007. Samhällen med drottning som parats på Ven 2007 får anlag från drottningen och drönarna, KH0354, på Ven. Varje samhälle får efter drottningens parning en ny beteckning av odlaren.



Till början

Innearbeten

Det behövs inomhuslokaler för honungsslungning, vinterförvaring och underhåll av ramar och kupor. Man kan behöva flera bigårdar om man har mer än 10 samhällen.

Flödet i biodlingen sett ur produktionsteknisk synpunkt



Till början

Ekonomi

Biodling passar inte in i vårt ekonomiska system. Binas pollinering skapar i Sverige värden i storleksordningen 1 miljard kr/år samt positiva effekter på vår flora och fauna som är svåra att värdera, men biodlarna, som utövar verksamheten, får genom honungsproduktion ett överskott som bara är någon procent av detta värde.

Investeringar

Ett bisamhälle med kupa och tillbehör kostar ett par tusen kr i anskaffning. Med begagnat material eller hemmasnickrade kupor kan man få ner kostnaden men det finns även betydligt dyrare alternativ. Bland övriga investeringar är nog honungsslungan den största posten. En rejäl slunga kostar runt 10000 kr. Om man inte vill satsa så mycket är det bättre att börja med en begagnad, som man kan få nästan gratis, än en ny liten till lägre pris. Övriga redskap behöver inte kosta så mycket och kan anskaffas efter hand.

Det behövs uppställningsplats(er) för en eller flera bigårdar och lokaler för vinterförvaring av ramar och kupmateriel, innearbeten samt honungsbehandling och lagring.

Kunskap är en också viktig investering.

Lönsamhet

Biodling ger normalt ett överskott, åtminstone om den bedrivs som hobby och man inte räknar någon ränta på investerat kapital eller har krav på en hög timförtjänst. För rörelsemässig biodling fordras noggrannare kalkyler där investeringarna minimeras och skötseln rationaliseras. Det är viktigt att hitta platser med bra nektardrag. Honungsskördens storlek  beror på tillgången på dragväxter den närmsta kilometern kring bigården och vädrets påverkan på blomning och nektarbildning. Under normalår håller sig genomsnittsskörden i Sverige kring 30 kg per samhälle.

Marknad

Honungens smak och arom kommer från de blommor där bina hämtat nektarn. Det har många konsumenter upptäckt och köper gärna honung direkt av biodlaren. Arbetet med att tappa på burk och sälja direkt lönar sig väl. De biodlare, som inte vill tappa själv, kan via depåer leverera till tappstation i Mantorp.


Till början

Litteraturförteckning

Lärobok i biodling av Eigil Holm, översatt av Ulf Gröhn.
Biodlingens grunder av Åke Hansson.
Bin och biodling av Åke Hansson.
Honung av Eva Crane, översättning Bertil Roos.
Biodling med Varroakvalster av Ingemar Fries.

Fler böcker finns hos SBR och biredskapsbutikerna.
Gå direkt till SBR - Bibutiken - Läroböcker

Biblioteken har böcker om bin för utlåning. Sök på "bin".

Länkar

SBR, Sveriges Biodlares Riksförbund. Mycket information och länkar till distrikt och föreningar samt myndigheter och andra organisationer.

Södermanlands biodlardistrikt. Bra sidor om bin och biodling

Kupor och biredskap säljs av:

Joel Svenssons Vaxfabrik, Munka Ljungby.
http://www.joelvax.se/

LP:s Biodling AB, Säffle
http://www.lpsbiodling.se

Biredskapsfabriken Töreboda
http://www.biredskapsfabriken.se

Swienty
http://www.swienty.com/


Till början
Uppdaterad maj 2015
Börje Andersson
borje.ason@telia.com