Om bin, sŠrskilt svenska arter
SammanstŠllning av Bengt NihlgŒrd 2013
Mycket hŠmtat frŒn N. Erik Sjšdins hemsida
(Knusnatur.se), AlingsŒstraktens Biodlarfšrenings och Wikipedias samt flera
andra hemsidor och nŒgra egna bilder
Bin (Apiodea) ingŒr
i gruppen ÓhŒriga gaddsteklarÓ (Aculeata)
som lever av vegetarisk kost. Som vuxna lever de pŒ nektar, medan larver fšds
upp av honorna pŒ pollen, nektar och vatten. Medan hanarna lever enbart fšr
parningen sŒ lever honorna frŠmst fšr att paras, lŠgga Šgg samt samla mat till
larverna och fšda upp dessa.
Det Šldsta kŠnda
biet Šr ca 100 miljoner Œr gammalt och har hittats som fossil i kŒda (bŠrnsten)
frŒn den tidens dominerande barrtrŠd. Det biet anses ha utvecklats frŒn geting-liknande
fšrfŠder i samband med att blomvŠxter som krŠvde insektspollinering
utvecklades.
100 miljoner Œr gammalt
bi bevarat i bŠrnsten, funnet 2006. (Wikipedia)
I Europa Šr bin
de viktigaste pollinatšrerna av vilda blomvŠxter och de pollinerar dessutom ca
70% av all vŠrldens odlade gršdor. I Sverige har
registrerats ca 290 arter av bin, men ett tiotal arter har inte observerats
under 2000-talet.
En typisk
biblomma erbjuder bŒde nektar och pollen (den Šr melittofil) och den har sŠllan ršd fŠrg. MŒnga bi-arter besšker emellertid
enbart nŒgra fŒ vŠxtarter, de Šr s.k. oligolektiska,
medan andra, sŠrskilt honungsbin och humlor, anvŠnder mŒnga
olika vŠxtslag. Pollenresursen fšr oligolektiska bin begrŠnsas alltsŒ
till ett fŒtal nŠrbeslŠktade vŠxtarter. Oligolektiska bin kan dŠrfšr
fungera som ekologiska bioindikatorer avseende fšrekomsten av vŠrdvŠxter,
liksom tvŠrtom, finns dessa vŠrdvŠxter sŒ finns kanske ocksŒ de oligolektiska
bina i biotopen.
Binas
bon
Bin bygger bon i
sandiga jordar eller i ihŒliga utrymmen i stubbar, stammar, šrt- eller grŠsstjŠlkar.
De flesta lever solitŠrt, men en del Šr sociala (honungsbin) eller halvsociala
(humlor). En del solitŠrbin lever aggregerat, dvs. med mŒnga bon mycket nŠra
varandra, sŒ att man kan fŒ uppfattningen att de Šr sociala fast de Šr
solitŠra.
Tre typer av bon
kan urskiljas bland bina:
1. Schakt i sandig
jord (frŠmst solitŠra bin).
2. Bin som
anvŠnder cylindrar eller springor i ved eller vŠxter (solitŠra bin).
3. Stšrre hŒlrum
under markytan, i ved eller vegetation eller i tropikerna under klippblock (sociala
honungsbin och humlor).
Av svenska
bo-byggande bin lever 135 arter i sand (ÓgrŠvbinÓ). Sandig jord Šr lŠttgrŠvd,
snabbt vattengenomslŠppande och med kraftig erosion blir vegetationen
sparsam. Bin i sand skyddar sig mot vatten genom att konstruera horisontella
gŒngar vari drottningen lŠgger Šgg, oftast hon-Šgg innerst och han-Šgg ytterst.
Omkring 50 svenska bi-arter bygger bon i
cylindrar, dŠr bl.a. citronbin (Hylaeus), anvŠnder gamla
fjolŒrsstŒndare av t.ex. bladvass (Phragmites australis) eller av mŠrgrika,
kraftiga šrter som till exempel hallon, bjšrnbŠr och malšrt. Andra Hylaeus-arter, vŠggbin (Heriades)
eller blomsovarbin (Chelostoma) nyttjar gnaghŒl frŒn smŒ
vedinsekter, sŒsom trŠgnagare (Anobium) eller t ex granbarkborre
(Ips typographus). Stšrre arter
tapetserarbin (Megachile) och murarbin (Osmia) anvŠnder
gnaghŒl efter lŒnghorningar (Cerambycidae), praktbaggar
(Buprestidae) eller fjŠrilslarver (Cossus). Det
traditionella odlingslandskapet skapade fšrmodligen
fler mšjligheter i och med att det var smŒskaligt, med fŠlt som avgrŠnsades
med trŠgŠrdesgŒrdar och dŠr timrade hus och vasstak var vanliga i landskapet.
Cirka 35 sociala
eller andra stora arter i Sverige utnyttjar stšrre hŒlrum mellan stenar,
under bark, i jord, i trŠdstammar eller i annan vegetation. De flesta
av vŒra humlor bor i jordhŒl intill trŠdstammar eller i gamla sork- och mushŒlor.
Vissa arter kan Šven anvŠnda gamla fŒgelbon, t.ex. efter hackspett, eller
artificiella holkar, t.ex. hushumla och stenhumla.
Arterna anvŠnder
olika material fšr att avgrŠnsa bocellerna. Korttungebin (Colletidae) gšr ÓcellofanÓ av torkat
spott. Sandbyggande grupper gšr sandvŠggar, medan t ex mŒnga murarbin
gjuter ÓcementÓ av sekret blandat med sand eller lera. Murarbin och tapetserar-bin anvŠnder
tuggat vŠxtmaterial eller hela bladbitar (Megachile).
Man kan hjŠlpa de bin som bor ovanfšr marken genom att bygga
bi-holkar Œt dem. Utrymmet inuti avsŒgade bambupinnar Šr en utmŠrkt boplats fšr
solitŠra bin. Arterna Šr olika stora och dŠrfšr krŠvs olika hŒldiameter pŒ
pinnarna fšr att utrymmet skall bli sŒ optimalt som mšjligt. Generellt sett bšr
hŒldiametern vara 3-13 millimeter.
Tabell
efter Naturhist. Riksmuseet.
Bi |
HŒldiameter |
|
(mm) |
Citronbin (Hylaeus) |
3–6 |
Ullbin (Anthidium) |
8–12 |
VŠggbin (Heriades) |
6–10 |
Blomsovarbin (Chelostoma)
|
4–11 |
Murarbin (Osmia) |
5–12 |
Murarbin (Hoplitis) |
5–10 |
Tapetserarbin (Megachile)
|
8–13 |
PŠlsbin (Anthophora) |
8–12 |
Mindre trŠbi (Ceratina)
|
5–10 |
Fšr
pollinering av ŠppeltrŠd Šr en borrstorlek av 11 millimeter bra fšr de bin som
besšker Šppelblommorna.
Pollen
och nektarkrav
Ca 10% av svenska bi-arter Šr oligolektiska, dvs.
de samlar pollen frŒn endast en eller nŒgra nŠrbeslŠktade vŠrdvŠxter. SŒdana
bin Šr givetvis kŠnsligare fšr fšrŠndringar i vegetationen Šn bin som kan leva
pŒ mŒnga vŠxtslag (polylektiska). NŒgra vŠxtslag som anvŠnds av bin med snŠvt
vŠxtsortiment Šr: vide (Salix sp),
nŒgra ŠrtvŠxter (Leguminosae),
blŒklockor (Campanula sp),
ŒkervŠdd (Knautia arvensis),
ŠngsvŠdd (Succisa pratensis),
gula korgblommiga vŠxter (Asteracae),
fackelblomster (Lythrum salicaria),
ršdtoppa (Odontites rubra)
och ljung (Calluna vulgaris).
Arter i Sverige som
švervintrar som vuxna (humlor, vŠgbin och honungsbiet) Šr beroende av blomrikedom
under hela sommaren. Viktiga miljšer fšr dessa Šr Šngar, trŠdgŒrdar, vallar,
kantzoner av allehanda slag som gŠrden, dikeskanter och skogsbryn.
Till skillnad frŒn
vindpollinerade vŠxter, som oftast har smŒ blommor som antingen Šr han- eller
honblommor, sŒ Šr de flesta blomvŠxter melittofila, dvs. de producerar bŒde
pollen och nektar och Šr beroende av bin eller anda insekter som bŠrare av
pollen fšr befruktning av pistillen. De flesta blomvŠxter Šr
samkšnade och har sŒvŠl stŒndare som pistill i samma blomma. En rad system har
utvecklats fšr att optimera effektiviteten vid pollineringen. De flesta blommor
producerar ett šverskott av pollen fšr att fšrsŠkra sig om att nŒgot pollen ska
nŒ fram till mŠrket pŒ stiftet. Fšr att minska spridningen fšrsšker en blomma
locka till sig en viss slags besškare, vilket kan ske med hjŠlp av olika
kombination av struktur, form, fŠrg, lukt och mŠngd nektar.
Socialitet
Bland
gaddsteklarna har socialitet
utvecklats hos helt olika arter, fšrutom hos en del bin Šven hos getingar (Vespidae) och myror (Formicidae). Steklarnas genetiska (haploida
- diploida) system anses vara gynnsamt. Parade drottningar kan nŠmligen vŠlja
att befrukta Šggen, vilket ger honor som Šr diploida arbetare eller
drottningar, eller att inte befrukta vilket ger haploida hanar (= enkel kromosomuppsŠttning).
Arbetarbin parar sig inte med nŒgra hanar utan hjŠlper sin mamma att producera
nya drottningar.
MŒnga vilda bin bygger bon i aggregerade samlingar och
vissa vŠgbin delar ingŒngshŒl vilket tros ge fšrbŠttrade fšrsvarsmšjligheter.
Inom Apinae har socialiteten nŒtt
sitt maximum; humlor Šr halvsociala, dvs drottningen anlŠgger samhŠllet pŒ vŒren,
vilket dšr till hšsten, medan honungsbiet (Apis mellifera) Šr helt socialt (eusocialt), dvs hela kolonin
švervintrar. Denna kontinuitet mšjliggšr och krŠver ett vŠlutvecklat samarbete
i bisamhŠllet.
Bo-parasiterande bin
En fjŠrdedel av
alla svenska bin Šr parasiter
pŒ bo-byggande bin. Dessa bin utnyttjar ett vŠrdbis samlade
pollenfšrrŒd till sina egna larver. UngefŠr 78 arter (26%) av de svenska bina samlar
alltsŒ inte pollen sjŠlva, utan utnyttjar pollenfšrrŒdet i boet frŒn nŒgot
annat bi. T.ex. boparasiterar blodbin (Sphecodes) vanligen pŒ vŠgbin (Halictidae), kŠgelbin (Coelioxys) pŒ tapetserarbin (Megachile),
pansarbin (Stelis) pŒ murbin
(Osmia), mŒnga gškbin (Nomada) pŒ sandbin (Andrena), vissa filtbin (Epeolus) pŒ sidenbin
(Colletes) och snylthumlor pŒ andra humlor (Bombus).
Vad gŠller švriga parasiter och rovdjur pŒ bin hŠnvisas
till sid 22-23.
Systematik
Binas nŠrmaste
slŠktingar anses vara grŠvsteklarna (Sphecoidea),
som till skillnad frŒn bina Šr rovdjur. Bin (Apoidea) kan delas in i kort- och lŒngtungade, dŠr kort
tunga anses "primitivt", medan lŒng tunga har utvecklats inom
bi-gruppen. Dessutom Šr bo-parasitism, vŠxtspecialisering
och socialt beteende karaktŠrer som utvecklats inom gruppen bin. De flesta bin har
gadd och kan stickas, men i varmare omrŒden finns Šven gaddlšsa bin av t ex
slŠktena Trigona (Australien), Scaptotrigona (Filippinerna) och Melipona och Tetragonisca (Sydamerika).
Trigona
sp. Australien (aussiebee.com)
Trigona carbonaria
(brisbaneinsects.com)
Medan ca 150 Trigona-arter finns i sŒvŠl Australien-Indonesien
som Sydamerika, sŒ finns ett 40-tal Melipona-arter
endast i Sydamerika och Mexiko dŠr de Šven odlas som husdjur. I t ex El
Salvador finns ett 20-tal arter av slŠktena Melipona
och Tetragonisca. Flest arter finns dŠr
i lŠgre liggande omrŒden med hšga temperaturer och mest i anslutning till
naturliga tallskogar. Det Šr Šven dŠr frŠmst Melipona-arter som odlas av mŠnniskan (Carlos et al 2015).
Melipona-odling
i stockar i Mexiko (thehoneygatherers.com).
Melipona-honung
Šr uppskattad och kŠnd i t ex El Salvador och Brasilien. Pga sin ringa storlek
och att de inte sticker sŒ anvŠnds Melipona-bin
ocksŒ som pollinatšrer av pepparbuskar i vŠxthus och som vŠrdefulla
pollinatšrer av vaniljorkidŽen.
Melipona
subnitida (treknature.com).
Kort- och
lŒngtungade bin
TunglŠngden
Šr en anpassning till att nŒ ner i olika djupa blommor. Arter med kort tunga
kan bŠttre hantera grunda blommor Šn lŒngtungade arter, men de utestŠngs frŒn djupa
och trŒnga blommor. MŒnga humlor har dock kraftiga kŠkar och kan bita hŒl i riktigt
djupa blommor fšr att nŒ nektarierna, varefter Šven korttungade bin kan
utnyttja blommorna.
Tabell efter N. Erik
Sjšdin. (knusnatur.se)
Familj |
Tunga |
Sandbyggare |
Parasiter |
Sociala |
Colletidae (Korttungebin) |
Kort |
35% |
0% |
0% |
Andrenidae (Sandbin) |
Kort |
100% |
0% |
0% |
Halictidae (VŠgbin) |
Kort |
100% |
26% |
5% |
Melittidae (Sommarbin) |
Mellan |
100% |
0% |
0% |
Megachilidae (Buksamlarbin) |
Mellan |
16% |
25% |
0% |
Apidae: Anthophorinae
(LŒngtungebin) |
LŒng |
75% |
84% |
0% |
- Ó - : Apinae (Sociala bin) |
LŒng |
0% |
21% |
100% |
EvolutionsmŠssigt
Šr de korttungade familjerna Šldst. Under Œrmiljonernas gŒng har andelen arter
med komplicerad bo-konstruktion och med švervintring som vuxna škat. DŠrefter
har tillkommit arter som Šr bo-parasitiska och/eller sociala.
1. Svenska bin - korttungebin (Colletidae)
Familjen
utgšrs av tvŒ slŠkten; citronbin (Hylaeus)
och sidenbin (Colletes). De
Šr korttungade bin som avgrŠnsar sina bon med sekret (cellofan-artat) som
stelnar till halvgenomskinliga vŠggar. En systematisk karaktŠr Šr den kluvna
tungan.
Hylaeus - citronbin el. stinkbin
SlŠktet Šr binas
(Apoidea) mest primitiva grupp.
De kan ses som grŠvsteklar som blivit pollen- och nektarŠtare. De 15 svenska
arterna avgrŠnsar bo-cellerna med hjŠlp av ett sekret som stelnar till sidenliknande
mellanvŠggar i cylinderformade hŒl i vŠxtstjŠlkar av t.ex. vass (Phragmites),
eller i gnaghŒl i ved av t.ex. barkborrar eller trŠgnagare. Sekretet
har en svamphŠmmande effekt. Citronbina Šr smŒ bin med en
lŠngd pŒ mellan 4 och 8 millimeter. Kroppen saknar lŒnga hŒr och den Šr tecknad
i svart och gult eller vitt, vilket gšr att de pŒminner om getingar. De saknar
pollenkorg pŒ benen; istŠllet samlar de pollen och nektar invŠrtes i magen.
Vissa arter har en citronliknande doft, varav det svenska namnet.
SmŒcitronbi
(Hylaeus brevicornis). (N. E. Sjšdin) Larv av citronbi. (N. E. Sjšdin)
Smalcitronbi (Hylaeus angustatus). (flickr.com)
Colletes – sidenbin
(slembin)
SlŠktet
bestŒr i Sverige av 8 arter, vanligen flygande pŒ sensommaren. Arterna avgrŠnsar
celler med sekret som stelnar till en sidenlik vŠgg i Šnden pŒ en
sjŠlvgrŠvd gŒng i fin solexponerad sandmiljš. MŒnga arter Šr oligolektiska och Šr
vŠrdar fšr boparasiter som blodbin eller filtbin.
VŒrsidenbi
(Colletes cunicularius). Det Šr 12-14
mm, flyger tidigt pŒ vŒren och lever bara pŒ videarter (Salix). (NihlgŒrd). T.h. larver av bibagge (Apalus bimaculatus) i
en kokong. Dessa s k
triangulid-larver klŠcks efter nŒgra veckor, beredda att ta sig ner i
vŒrsidenbiets bon. (N. E. Sjšdin)
VŒrsidenbi (Colletes cunicularius) Šr
betydligt stšrre Šn slŠktingarna, det flyger pŒ vŒren (april-maj) och Šr
oligolektiskt pŒ Salix-arter
(sŠlg, grŒvide, krypvide, jolster, svartvide m fl). Parningen Šr ett exempel pŒ Óscramble
competitionÓ. Hanarna klŠcks ofta 2-3 dagar fšre honorna som signalerar sin
ankomst ur sanden med smŒ lŠten. NŠr hon till sist grŠvt sig upp ur marken
švermannas hon av flera parningsbenŠgna hanar som tycks ha dragits dit av
ljudet. Man tror att den hane som fšrst kommer till har stšrst
sannolikhet att befrukta henne. Efter parning, som fšr varje hona sker en gŒng,
grŠver hon en gŒng ner i sanden till nŒgra dm djup och avslutar med boceller i
vilka hon lŠgger Šgg. Hon lŠgger sedan upp ett fšrrŒd av pollen i varje bocell
som larven fŒr livnŠra sig pŒ. Dess parasiter har behandlats ovan (sid 3).
VŠggsidenbi (Colletes daviesanus)
som plockar pollen. (wikimedia.org)
2.
Svenska bin – sandbin (grŠvbin) (Andrenidae)
Familjen
utgšrs av ett stort slŠkte sandbin (Andrena) och tvŒ smŒ hallonbin (Panurginus) och fibblebin (Panurgus). Bina anlŠgger bona som schakt
i sand. De rŠknas till gruppen ÓgrŠvbinÓ.
Andrena - sandbin
Sandbin finns i hela vŠrlden utom i Australien och
Sydamerika och Šr ett mycket stort slŠkte solitŠra bin inom insektsordningen
steklar med totalt cirka 1500 arter. Storleken liggger mellan 8 och 17 mm. Sandbina
Šr Sveriges artrikaste bislŠkte med 63 arter, varav 23 Šr ršdlistade. HŠr finns arter som
flyger hela sommarsŠsongen. Arterna avgrŠnsar celler med sand lŠngst ut i
schakten i vilka en pollenklump placeras fšr larverna. Honan
grŠver en huvudgŒng med ett antal sidokamrar, en fšr varje larv, och gŒngarna
putsas med saliv fšr att fŒ stadga och inte rasa samman. MŒnga arter Šr oligolektiska och Šr vŠrdar fšr boparasiter
sŒsom gškbin (Nomada).
Glšdsandbi (Andrena fulva) Šr ca 10 mm. Det lever pŒ
mŒnga olika vŠxtarter. (NihlgŒrd + Wikipedia)
Bland sandbina Šr mŒnga arter knutna till vissa specifika
vŠxtarter frŒn vilka nektar och pollen samlas. Denna specialisering har i vissa
fall visat sig ske pŒ pollineringens bekostnad t. ex. fšr vŠddsandbiets (Andrena hattorfiana) nŠringsvŠxt
ŒkervŠdd (Knautia arvensis).
Arten sŠlgsandbi (Andrena vaga) Šr stor och vŒrflygande. Den flyger
tidigt pŒ vŒren (april-maj) och Šr oligolektisk pŒ Salix. En viktig boparasit Šr sŠlggškbi (Nomada lathburiana).
SŠlgsandbi, (Andrena vaga)
(ag-burgwald.de och wikimedia.org)
Ett gškbi vaktar
ingŒngen till ett sandbi, dŠr redan ett annat gškbi Šr pŒ vŠg ut. (B. NihlgŒrd)
VŒrsandbiet (Andrena praecox)
Šr likasŒ inskrŠnkt till Salix-arter.
(wikimedia)
Fibblesandbiet (Andrena fulvago) Šr inskrŠnkt till
fibblor av slŠktet Crepis.
Silversandbiet (Andrena argentata)
Šr ca 10 mm och har en silverfŠrgad behŒring pŒ mellankroppen. Den kan
leva pŒ ljung, bockrot, men Šven pŒ flera flockblomstriga vŠxtarter och sŠlg.
(wikimedia)
Guldsandbiet (Andrena marginata) lever frŠmst pŒ olika vŠdd-arter (ex Scabiosa, Knautia, Succisa). (bwars.com)
Nyponsandbiet (Andrena nitidia)
lever pŒ olika vŠxtarter. Ršdlistad. (bwars.com)
VŠpplingsandbiet
(Andrena gelriae) Šr knuten till
ŠrtvŠxter, frŠmst getvŠppling och Šr dŠrfšr starkt hotat. Ršdlistad.
3.
Svenska bin – vŠgbin (Halictidae)
VŠgbin
Šr en grupp smŒ till medelstora, korttungade bi-arter, som ofta har
bandbehŒring pŒ bakkroppen. De karaktŠriseras av den hos solitŠra bin
ovanliga livscykeln (likt humlornas)
dŠr parningen sker pŒ hšsten och de parade honorna švervintrar. Under
sommaren samlar honorna pollen frŒn flera olika vŠxtslag, som lagras i
celler i Šnden pŒ hŒlor som grŠvts i sandig, solbelyst jord.
Halictus - bandbin
SlŠktet bestŒr av 7
svenska arter varav 5 finns med pŒ ršdlistan. KŠnns igen pŒ bakkroppens
bandbehŒring som pryder bakkroppsledernas randzon (till skillnad frŒn
smalbina). Inom gruppen har semi-socialitet utvecklats i Mellaneuropa (ej
kŠnt frŒn Sverige). Socialiteten bottnar i den fšrdel honor
har av att samarbeta fšr att bevaka schaktingŒngen, men Šven i produktion
av en andra generation honor som hjŠlper grundarhonan att fšrsvar boet och
utvidga det kan spela in. Likt andra vŠgbin gynnas de av tillgŒngen till kort
vegetation och intensivt bete i sandiga betesmarker.
T.v. Skogsbandbi Halictus
rubicundus som solar i pŒ marken. T.h. Storblodbi Sphecodes albilabris
i kanadensiskt gullris Solidago canadensis, en vanlig vŠxt i grustŠkter.
(N. E. Sjšdin)
Sphecodes - blodbin
SlŠktet som har fŒtt
sitt namn frŒn bakkroppens illršda fŠrg, utgšrs av 16 svenska arter. De lever
som boparasiter hos pollensamlande smal- eller bandbin (Halictidae), men ibland Šven hos
sidenbin (Colletidae). Se bild och
information ovan.
Lasioglossum - smalbin
Ett stort slŠkte med 31 svenska
arter. Likt bandbina har mŒnga arter vit tilltryckt bandbehŒring, men
denna sitter enbart lŒngt fram pŒ bakkroppssegmenten. Uppgifter om svenska fynd
Šr dŒliga, vilket gšr att en god bedšmning av arterna Šr svŒr. Gruppen Šr
typisk fšr šppna grŠsmarker dŠr de besšker mŒnga olika šppna, ljusa (generalistiska)
blommor med exponerat pollen.
TvŒ
hanar av Šngssmalbin (Lasioglossum
albipes) som kŠkar sig mŠtta pŒ nektar frŒn ŒkervŠdd (Knautia arvensis). (N. E. Sjšdin)
Dufourea - solbin och Rophites - blomdyrkarbin
Solbin utgšrs i Sverige av fyra
arter smŒ bin (7-8 mm) som flyger under hšgsommaren i sšdra Sverige. Alla Šr ršdlistade.
Den mest utbredda arten, Šngssolbi (Dufourea dentiventris) nyttjar
blŒklockor (Campanula). Gruppen parasiteras av pŠrlbin Biastes
truncatus.
Ett annat litet slŠkte med den
enda svenska arten blomdyrkarbi (Rophites quinquespinosus) kan ses
tillbedja blommor - dvs. vibrerar loss pollen med den fŒrade pannan.
4.
Svenska bin - sommarbin (Melittidae)
Familjen
Šr systematiskt svŒrplacerad, i Sverige med tre slŠkten, alla med relativt kort
tunga och tydligt pollenspecialiserade pŒ nŒgon specifik vŠxt.
Melitta -
blomsterbin
Hanarnas
antenner Šr bšjda. De fyra svenska arterna Šr oligolektiska vilket gett dem
deras svenska namn. BlŒklocksbi (M. haemorrhoidalis) Šr svart till
grŒsvart med ršdhŒrig bakkroppsspets. Lucernbiet (M. leporina) i
vŠgkanter eller sandiga f.d. Œkrar. Ršdtoppebi (M. tricincta) Šr sydligt
och samlar pollen frŒn ršdtoppa. Slutligen Šr fackelblomsterbi (M.
melanura) begrŠnsad till ett par šst-GotlŠndska lokaler.
BlŒklocksbi
(Melitta haemorrhoidalis).
(natureconsverationimagining.com och biolib.cz)
Lusernbi
(Melitta leporina)
(natureconservationimagining.com)
Macropis - lysingbin
Det finns endast en art av
Macropis i Sverige, M. europaeus,
lysingbi el oljebi. Dess bakkropp Šr kulformad med svart glans
(lŠngst bak med gulvit behŒring). Andra tarsleden fŠster lŠngst bak pŒ den
fšrsta, som Šr kort och tjock. SlŠktet har tvŒ kubitalceller och radialcellen
avsmalnar till framvingens framkant. Arten har fŒtt sitt namn efter vana
att samla olja. Oljebiet hŒvar upp oljan med de ovanligt ludna bakbenen frŒn
vŠxtens oljebehŒllare. Bon anlŠggs som schakt i sandig jord (t.ex. i gammalt
myrbo) dŠr oljan lŠr tŠta bocellernas vŠggar.
Videšrt eller strandlysing (Lysimachia
vulgare) lockar med olja och pollen till sig oljebiet (Macropis europaea) fšr att bli pollinerad.
(natureconservationimagining.com)
Dasypoda - byxbin
Dessa kŠnnetecknas av lŒng
behŒring pŒ bakbenen. Radialcellen Šr avsmalnande mot vingframkanten men
avskŠrmad frŒn denna. Kubitalcell 1 Šr lika stor eller stšrre Šn 2. FrŒn
Sverige finns tre arter angivna, alla knutna till sandig mark och intimt
fšrknippade med sina vŠrdvŠxter. TvŒ arter Šr ršdlistade i Sverige, och
knutna till vŠdd, Dipsacaceae.
Guldbyxbi (D. suripes) sŒgs senast pŒ 1970-talet pŒ
…land medan silverbyxbi (D. argentata) senast sŒgs i SkŒne
(1930-talet).
Praktbyxbi
(Dasypoda hirtipes) Šr
vŒr vanligaste art i slŠktet, finns pŒ stšrre sandfŠlt med fin
sand. Arten samlar pollen pŒ gula Asteraceer.
(Google.se)
5.
Svenska bin - buksamlarbin (Megachilidae)
Som
det svenska namnet antyder samlar famijens bobildande medlemmar pollen med
den styva bukbehŒringen. Familjen har 11 slŠkten varav 8 Šr bobildande (Megachile, Osmia, Anthidium, Heriades,
Chelostoma, Hoplitis, Hoplosmia och Trachusa) och 3 boparasiter pŒ andra
buksamlarbin (Dioxys, Coelioxys och Stelis). De flesta buksamlarbina bygger
bo i gamla hŒl i dšd ved, i murar och mer sŠllan i marken.
Megachile (tapetserarbin) och Coelioxys (kŠgelbin)
BŒda dessa slŠkten
utgšrs av robusta bin, dŠr tapetserarbin Šr vŠrdar till kŠgelbin. BŠgge arterna
flyger sent pŒ sŠsongen. Vissa tapetserarbin bor i insektsgnaggŒngar i dšd ved,
andra i murken stubbved och ytterligare en annan grupp i sandgŒngar. De
avgrŠnsar bo-cellerna genom att tapetsera vŠggarna med blad som skurits i lagom
bitar. Viktiga blomvŠxter som utnyttjas som pollenresurs Šr klintar och
tistlar.
TrŠtapetserarbi
(Megachile ligniseca) Šr det
stšrsta av nŒgra snarlika bin som boar i vildbiholkar. Det besšker klintar
(t.v.) (bwars.com). Det parasiteras ofta av smalkŠgelbi (Coelioxys inermis). Tapetserarbin,
liksom murarbin, anvŠnder tuggat vŠxtmateral eller hela bladbitar i
sitt bobygge (t.h.). (N.
E. Sjšdin)
Chelostoma - blomsovarbin
Blomsovarbin
Šr en grupp om tre lŒngstrŠckta smŒ buksamlarbin som gŠrna bygger bon i gamla
insektsgnaggŒngar. Den vŒrliga arten smšrblomsbi lever pŒ smšrblommor, medan
tvŒ senflygande arter utnyttjar blŒklockor. De snarlika Hoplitis-arterna
Šr ofta nŒgot mer robusta, och vŠggbi (Heriades) Šr mindre och utnyttjar
enbart korgblommiga vŠxter, gŠrna renfana.
Smšrblomsbi (Chelostoma florisomne) (bwars.com) Šr ett av mŒnga buksamlarbin som gŠrna anvŠnder skalbaggsgnagda hŒl, t.h. efter en Anobium art. Cellerna avgrŠnsas med vŠxttugg. (N. E. Sjšdin)
Anthidium
(ullbin) och Trachusa (hartsbi)
Ullbin
har den sŠregna bokonstruktionsbeteendet att vaddera boet med gamla
korgblommiga vŠxters fršvingar. Hartsbiet (Trachusa
byssina) Šr ett typiskt grustŠktsbi som boar i marken dŠr den gŠrna
aggregerar. BovŠggarna tŠtas med kŒda.
Ett av vŒra stšrsta bin Šr
storullbi (Anthidium manicatum) (t.v.). Hanen kan ofta ses para sig med
honor (och honungsbin) vid lamiacŽer i stadsparker. T.h. hartsbiet (Trachusa byssina) pŒ blomma av
kŠringtand (Lotus corniculatus). Biet
bor i gŒngschakt i sandslŠnter. (N.E. Sjšdin samt Wikipedia).
Osmia – murarbin
Murarbin lever solitŠrt
och bygger bon i hŒlrum i murket trŠ eller i murar. Ofta ocksŒ i gnaghŒl av
vedlevande insekter eller i ihŒliga vŠxtstjŠlkar. De murar en larvkammare av
lera eller tuggade vŠxtdelar. De kan lŠtt fŒs att bygga bo i konstgjorda hŒlor,
till exempel borrade hŒl i trŠbitar eller i "batteri" av bamburšr. PŒ
vissa stŠllen odlas de pŒ detta sŠtt fšr sin fšrmŒga att pollinera blommande
vŠxter tidigt pŒ vŒren.
Ršdmurarbi
(Osmia bicornis) (bwars.com) Hona och hane av ršdmurarbi
(wikimedia.org)
Ršdmurarbiet
(Osmia bicornis, fšrr O. rufa)
bygger gŠrna i husfasader, men Šven i artificiella bo-holkar. Det tillverkar
celler med ÓmurbrukÓ gjord av tuggade vŠxtdelar eller avbitna blad.
SnŠckmurarbi
(Osmia bicolor) bygger bon med fem
celler i smŒ snŠckskal. (wikipedia t.v. och natureconservationimaging t.h.).
6.
Svenska bin - LŒngtungebin (Apidae:Anthophorinae)
Underfamiljen
Anthophorineae innehŒller en spretig
skara bin som Œ ena sidan Šr hšgt specialiserade med avseende pŒ bo-parasitering,
Œ andra sidan stora arter med utvecklad pollenspecialisering. De bo-parasiterande
slŠktena utnyttjar andra, fylogenetiskt avlŠgsna, bi-slŠkten som vŠrdar.
PŠlsbin (Anthophora)
PŠlsbin utgšrs i Sverige
av fem solitŠra arter, relativt stora, pŠlsfšrsedda bin med lŒng tunga. Arterna
Šr ofta blomspecialister. SvartpŠlsbiet (Anthophora
retusa) har kraftigt minskat. Gruppen har en slŠktes-specialiserad
bo-parasit i den i Sverige numera utdšda Melecta,
som pŒ 1970-talet levde pŒ …land.
DŒnpŠlsbi (Anthophora furcata). (Wikipedia)
Gškbin (Nomada)
Gškbin Šr ett slŠkte om 34 arter som specialiserat sig pŒ
att utnyttja sandbin som vŠrdar. De kŠnns igen
pŒ den sparsamma behŒringen samt de ofta i svart och gult och/eller rštt bjŠrt
fŠrgade "hud"ytan. Gškbinshonor smiter ner i sandbiets boschakt och lŠgger
Šgg pŒ vŠrdens pollenklump avsedd fšr dennes larv. Gškbilarven som sedan fšds
snor sen maten.
Gyllengškbi (Nomada goodeniana)
utnyttjar gyllensandbi (Andrena
nigroaenea) som vŠrd fšr sina larver, just hŠr solar honan sig och
samlar kraft att invadera ett bo. (N. E. Sjšdin)
Tre
smŒ bo-bildande slŠkten
Snickarbiet (Xylocopa violacea)
pŒtrŠffades fšrsta gŒngen i Uppsala 2005, men fyndet Šr udda och det Šr mindre
troligt att arten kan šverleva i Sverige.
LŒnghornsbiet (Eucera
longicornis) Šr kanske vŒrt mest spektakulŠra bi i och med hanens
jŠttelŒnga antenner. Honan anlŠgger bon i sandig mark och samlar mest pollen
frŒn ŠrtvŠxter. Som nektarkŠlla anvŠnds gŠrna tjŠrblomster eller lingon.
LŒnghornsbiet
(Eucera longicornis) som tar pollen frŒn hŠckvicker De lŒnga antennerna Šr
frŠmst luktorgan. (N. E. Sjšdin)
MŠrgbiet (Ceratina cyanea) Šr ett litet bi som boar i gamla
rosstjŠlkar i solbelysta bryn. Arten skimrar i blŒtt och har en pŠronformad
stjŠrt. (Wikipedia).
SmŒ boparasitiska slŠkten (Epeolous och Biastes)
Filtbin (Epeolous) Šr ett slŠkte med fem arter
som boparasiterar hos sidenbin. PŠrlbi (Biastes truncatus) utnyttjar istŠllet solbin (Dufourea)
som vŠrd. BŒda grupperna har spektakulŠra filtflŠckar pŒ bakkroppen.
Ett Šngsfiltbi (Epeolus variegatus) (Wikipedia).
7.
Svenska bin – LŒngtungebin:sociala bin (Apidae:Apinae)
Sociala
bin kan delas in i semi-sociala humlor (Bombus)
och eu-sociala honungsbin (Apis).
Humlornas samhŠllen bildas av en ensam švervintrande och befruktad drottning,
medan hela samhŠllet švervintrar hos honungsbiet. Social samlevnad innebŠr
samspel, samverkan och en škad potential till fšrsvar, insamling av fšda
och pollineringskapacitet.
Humlor (Bombus)
I Sverige finns det ca
40 humlearter, varav 10 Šr bo-parasiter och 30 arter Šr bo-bildande och
semi-sociala, dvs. enbart drottningen švervintrar som vuxen. PŒ vŒren
startar hon samhŠllet i nŒgot gammalt mus- eller sorkbo under jord eller strax
ovanfšr i vegetation/fšrna. Hon konstruerar en nektarkopp och lŠgger
de fšrsta tvŒ Šggen som ruvas; hon bildar vŠrme genom att gšra "ŒkarbrasaÓ
med vingarna. De
humlor som utvecklas i dessa Šr arbetare, dvs. icke fullt utvecklade honor som
inte kan para sig. De švertar ansvaret fšr bo-byggande, skštsel av yngel,
insamling av fšda, fšrsvar av samhŠllet o.s.v.
Under sommarens gŒng blir
cellerna successivt stšrre liksom de utkrupna humlorna. Under sensommaren fšds
fullgŒngna honor och hanar och parning kan ske. Fšre
parning flyger hanarna ut och sŠtter doftmakeringar pŒ trŠd och buskar. Olika
arter vŠljer dŒ olika hšjd. Hushumlan lŒgt ner, jordhumlan lŠngs trŠdstammarna
och stenhumlan i trŠdtopparna. Arbetare och hanar dšr under hšsten. De befruktade honorna sšker upp
ett lŠmpligt vinterkvarter dŠr de kan švervintra. Det
kan vara nere i marken, i lšvhšgar, komposthšgar eller andra stŠllen dŠr
temperaturen Šr jŠmn och sval.
NŒgra arter har en mycket
lŒng tunga, som t ex stormhattshumla (Bombus
consobrinus) och trŠdgŒrdshumla (Bombus
hortorum). TrŠdgŒrdshumlan har nŠstan lika lŒng tunga som hon Šr lŒng
sjŠlv. Humlor med lŒng tunga klarar att pollinera blommor som har en lŒng
blompip, t.ex. riddarsporre och stormhatt.
Nu Šr det inte alla humlor som har lŒng
tunga men kan lŠra sig utnyttja lŒngpipiga blommor ŠndŒ. Framfšr allt jordhumla
(Bombus terrestris) och lundhumla (Bombus lucorum) kan bita hŒl vid
blommans botten fšr att komma Œt nektarn. Bin utnyttjar sedan denna genvŠg.
FramŒt sensommaren
bšrjar hanar och nya drottningar att produceras.
Den numera sŠllsynta klšverhumlan
(Bombus distinguendus) suger
nektar frŒn blŒeld (Echium vulgare) (t.v. N. Erik
Sjšdin.) och frŒn brudborste (t.h. Wikipedia).
Ljus jordhumla (B. lucorum) samlar stŒndarmjšl pŒ sŠlg. Den ljusa jordhumlan Šr en viktig pollinerare av bl.a. klšver
och Šr betydelsefull inom jordbruket. Det Šr framfšr allt humlorna vi kan tacka
om blŒbŠrsskšrden blir god.
Humlor med lŒng tunga, som flyger
sent pŒ sŠsongen och som bygger bon i vegetation Šr de mest kŠnsliga fšr
pŒverkan.
Stenhumla
(Bombus lapidarius), hane som suger
nektar frŒn renfana (Tanacetum vulgare).
(N.E Sjšdin)
Mšrk
jordhumla (B. terrestris) (N.E.
Sjšdin)
Snylthumlor, 10 arter av slŠktet Bombus (tidigare Psithyrus sp)
Tio av vŒra humle-arter lever som boparasiter, de kallas
ofta snylthumlor, dvs. drottningen sticker oftast ihjŠl vŠrd-drottningen
och utnyttjar sedan hennes arbetare som slavar till sina egna barn. De liknar vanliga humlor, men de
saknar pollenkam och pollenkorgar pŒ bakbenen eftersom de inte samlar pollen.
De kan inte heller producera vax och producerar inga arbetare. De kan dŠrfšr
inte bilda egna samhŠllen utan lŒter andra humlor fšda upp deras avkomma.
TvŒ stensnylthumle-hanar (Bombus
rupestris) i Succisa-blomma. (N.E. Sjšdin)
Drottningens utseende Šr alltid
vŠldigt lik vŠrddrottningens, dvs den humleart man specialiserat sig pŒ.
Snyltdrottningen vŠntar tills hennes vŠrd byggt ett bo och fštt upp ett antal
arbetare. Sedan smiter hon in. Vanligtvis upptŠcks hon av arbetarna och
attackeras. Hon har dock ett kraftigt kitinskal och klarar angreppen. Om
arbetarna inte lyckas driva bort henne sšker hon upp drottningen och dšdar
denna. DŠrefter brukar arbetarna acceptera henne som samhŠllets nya drottning
och skšta om hennes Šgg och yngel. Avkomman utgšrs endast av sexuellt
fullvŠrdiga individer, inga arbetare. Detta medfšr att humlesamhŠllet
successivt blir svagare. Honorna parar sig och švervintrar medan hanarna dšr
under hšsten.
Humlorna
och landskapet
Humlorna kan flyga upp
mot 1-2 km fšr att hitta pollen och nektarblommor. Det verkar till och med
som om humlor undviker de blommor som vŠxer nŠrmast boet och att humlor
tillŠmpar en riskspridningsstrategi mellan bon genom att sprida sig i
landskapet. Ofta anvŠnds alltsŒ en plats fšr bo och en annan fšr fšdosšk. De
har stor betydelse fšr pollinering eftersom de Šr ganska blomtrogna. Betydelsen
kanske inte Šr sŒ stor fšr tidigt blommande vŠxter, som fšr sŒdana som blommar
senare under sŠsongen, eftersom humlorna mŒste bygga upp sin numerŠr varje Œr.
Humlorna har lŠngre tunga Šn honungsbiet; 6-13 mm mot honungsbiets 5-7 mm.
Humlorna lŠmnar en doftmarkering i varje blomma som gšr att dubbelsškning
undviks.
Humlor kan liksom bin drabbas av
virus, bakterier, kvalster mm. Bland fŒglar som uppskattar humlor kan nŠmnas
tšrnskata, varfŒgel och bivrŒk. Tšrnskatan kan spetsa humlan pŒ en vass gren
och pŒ sŒ sŠtt spara maten till senare. Bland de dŠggdjur som uppskattar humlor
kan nŠmnas grŠvling som gŠrna Šter hela humlebon. Det stšrsta hotet under de
senaste 50 Œren har varit den omstrukturering som svenskt jordbruk genomgŒtt.
MŒlet har mŒlet varit att fŒ stora sammanhŠngande Œkrar. Diken har lagts igen,
stenršsen har fšrsvunnit och andra refuger har fšrsvunnit. Kemisk bekŠmpning av
skadeinsekter har Šven drabbat humlorna. Monokulturer har medfšrt att det inte
funnits fšda. Samtidigt har odlingslandskapet ocksŒ fšrŠndrats sŒ att mindre
Œkrar och Šngsmark och betesmark minskat till fšrmŒn fšr skogsplanteringar. Sammantaget
har detta inneburit att humlorna minskat i stora omrŒden.
Det sŠgs ibland att en humla Óborde inte kunna flygaÓ. Sanningen
Šr nŠrmast att humlan inte kan glidflyga, en egenskap den delar med mŒnga andra
insekter. JŠmfšrt med vanliga honungsbin samlar humlorna nektar under
lŠngre tid av dygnet. De kan ocksŒ flyga vid starkare vind, genom att de kan komma
upp i en hastighet av 15 m/s (ca 50 km/tim), medan honungsbin fortare fŒr
problem med vinden, eftersom deras flyghastighet ligger pŒ max 7-8 m/s (25-29
km/tim). Antalet vingslag per sekund ligger pŒ 130-240 st hos bŒda grupperna. Humlor
flyger som lŠngst 2 km (honungsbin lŠngst 3-4 km), men den mesta nektarinsamlingen
sker inom ett avstŒnd pŒ 500-700 m (honungsbin ca 1200 m).
Honungsbin (Apis) i vŠrlden
Honungsbina bildar stora samhŠllen
som bygger pŒ social samverkan. De har fr a en sŠregen fšrmŒga att fšrmedla kunskap
om landskapets nektarresurser till bisamhŠllet. Det europeiska honungsbiet (Apis mellifera) har spritts šver Jorden
och Šr idag troligen den mest betydelsefulla pollineraren i mŠnniskans
odlingar, pga samhŠllenas storlek. Kunskapen om honungsbiet Šr dŠrfšr enormt
mycket stšrre Šn om andra bi-arter. HŠr behandlas kortfattat frŠmst andra
honungsbin kŠnda pŒ Jorden.
Det Šldsta fyndet av ett
honungsbi (Apis) kommer frŒn VŠstra
Tyskland och Šr mellan 22 och 25 miljoner Œr gammalt. Under Œrmiljonernas gŒng
har ett antal arter och underarter utvecklats pŒ olika stŠllen. Hur mŒnga
som ska vara art resp. underart kan vara lite oklart.
Fšljande
huvud-arter brukar utskiljas: Apis mellifera, europeiskt honungsbi Apis cerana, asiatiskt honungsbi Apis dorsata, asiatiskt jŠttehonungsbi Apis florea, dvŠrghonungsbi (asiatiskt) Apis andreniformis, buskhonungsbi
(asiatiskt) Apis koschevnikovi, rštt honungsbi
(asiatiskt, Borneo) Apis nigrocincta, (Smith.) (asiatiskt
bergshonungsbi)
En evolutionsteori gŒr ut
pŒ att en linje utvecklade A. cerana
och en annan A. mellifera fšr nŒgot
mellan 25.000 och 1 miljon Œr sedan, genom att raserna skiljdes Œt av bergskedjor,
šken och škenliknande omrŒden. A. cerana
har idag ett utbredningsomrŒde frŒn Indien/Afganistan till Japan (utom šn
Hokkaido). A. mellifera hade
ursprungligen ett spridningsomrŒde frŒn Iran till Afrika och Europa. Honungsbin
fanns sŒledes ursprungligt spridda utom i Nord- och Sydamerika, Australien och
Antarktis.
FrŠmst Šr det A. mellifera och A. cerana som utnyttjas
som ÓhusdjurÓ, švriga arter utnyttjas endast i samband med honungsjakt. A. mellifera
Šr numera infšrd till Australien och Amerika.
Olika raser (underarter)
har utvecklats inom huvudarterna:
Apis mellifera, Europeiskt honungsbi SV Europa och MedelhavsomrŒdet
NV Europa och V. MedelhavsomrŒdet
á A. m. iberica
á A. m. intermissa
á A. m. mellifera (nordiskt
bi)
á
A.
m. sahariensis
FrŠmre Asien
á A. m. adami
á A. m. antolica
á A. m. armenica
á A. m. caucasia
á A. m. cypria
á A. m. media
Afrikanska raser
á A. m. capensis
á A. m. intermissa
á A. m. lamarkii
á A. m. litorea
á A. m. major
á A. m. monticola
á A. m. sahariensis
á A. m. scutellata
á A. m. unicolor
á A. m. yementica
á A. m..adonsonii
Broder Adam har i sina
bšcker skrivit mer om dessa olika raser. De bin som ibland fšrekommer
under beteckningen ÓmšrdarbinÓ var en korsning mellan europeiska bin (A. m. ligustica) och afrikanska bin (A. m. adonsonii). De spred sig frŒn
Sydamerika via Mellanamerika till sšdra Nordamerika. De hade likartat
temperament som A. m. adonsonii. Aggressiviteten
har dock avtagit med tiden. I Afrika har man dock utvecklat en vanlig teknik
vid skattningen av A. m. adonsonii.
Kuporna Šr upphissade lŒngt upp i trŠden och firas ner nŠr samhŠllet skall
skattas. De aggressiva flygbina blir dŒ i huvudsak kvar lŒngt upp dŠr kupan
normalt finns och besvŠrar inte sŒ mycket vid skattningen. Genomsnittlig
Œrsproduktion av honung: 25-40 kg.
Apis cerana, Asiatiskt honungsbi Fšljande underarter finns:
á A. c. cerana
á A. c. indica
á A. c. japonica
á A. c. Himalaya
á
A.
c. javana (Enderlein 1906)
á A. c. nuluensis (Tingek, Koeniger & Koeniger 1996)
tskilliga underraser
finns dessutom. De omnŠmns i litteraturen ofta som Apis indica. Apis cerana-biet Šr mycket likt A. mellifera, men Šr nŒgot mindre och har tydligare svarta tvŠrband
pŒ den gula bakkroppen. Det skiljer sig frŒn det europeiska biet genom att
svŠrmning Šven kan ske av hela samhŠllet till en boplats/omrŒde med bŠttre
tillgŒng till nektar och pollen. Det samlar inga stora mŠngder honung och kan
dŠrfšr rŒka ut fšr svŠlt om det skulle bli lŒng torr- eller regnperiod.
Apis cerana har utvecklat resistens gentemot varroa (Varroa Jacobsonii) genom att de plockar
bort kvalstren frŒn sŒvŠl yngel som vuxna, varfšr varroa och dess virus inte
tycks orsaka nŒgra stora skador pŒ bisamhŠllet.
I Asien baseras biodlingen
pŒ A. cerana-bin. I motsats till A. mellifera flyger
detta bi dock endast ca 700 m. Eftersom flygomrŒdet Šr begrŠnsat anvŠndes
vandringsbiodling till olika gršdor. Litteraturuppgifter uppger att floderna i
Kina utnyttjas som transportleder i detta sammanhang. Vandringsbiodling pŒ
liknande sŠtt har fšr švrigt ocksŒ fšrekommit pŒ prŒmar pŒ Nilen med A. mellifera.
I Indien produceras
Œrligen 2.750 ton honung, baserat pŒ det indiska biet, Apis cerana indica L. En yngelsjukdom, Thai sac brood viral disease, slog 1992 ut šver 90 % av de indiska
bisamhŠllena. Resistenta samhŠllen har dock identifierats. Ca 40 % av skšrden
kommer frŒn odlingar av gummitrŠd. Problemet Šr att gummitrŠdet under april
– december inte ger nŒgon nektar. Genom att plantera en del andra vŠxter
skulle honungsskšrden i planteringarna kunna škas avsevŠrt. Den genomsnittliga Œrsproduktionen
av honung frŒn ett bisamhŠlle Šr bara 6-8 kg.
Asiatiskt
honungsbi (Apis cerana).
(wikipedia.org t.v. samt farm2.staticflickr.com t.h.)
Apis dorsata, JŠttehonungsbi
Ursprunglig fšrekomst: Indien
– Bortre Indien
JŠttebiet bygger en vaxkaka
i det fria, ofta hšgt upp i ett trŠd eller under en klipphylla. Kakan kan bli
upp till en m2 stor och rymma mycket honung. Det har dŠrfšr betydelse
vid honungsjakt. JŠttebiet Šr dock mycket fšrsvarsinriktat, sŒ skattningen kan
stŠlla till med problem. Forskning pŒgŒr nŠr det gŠller bl.a. metoder fšr
skattning av detta bi.
Genomsnittlig
Œrsproduktion av honung: 50-80 kg.
Asiatiskt
jŠttehonungsbi (Apis dorsata) i
blomma samt pŒ vaxkaka under gren. (Wikipedia)
Apis dorsata laboriosa, Himalajas jŠttehonungsbi
Ursprunglig spridning:
Himalaja. Finns upp till hšjder mellan 3000 och 5000 mšh.
Efter 1999 ses den som en
underart till Apis dorsata. Det Šr vŠrldens stšrsta bi, upp till 30 mm. Bona byggs
under klipphyllor exponerade mot SV. Ett enda bo kan rymma 60 kg honung. Man
skiljer pŒ tre olika sorters honung; ršd vŒrhonung, som Šr mycket dyr och som
har hŠmtats av bina frŒn hšg hšjd, vŒrhonung frŒn lŠgre hšjder, samt
hšsthonung.
Himalajas jŠttehonungsbi
(Apis dorsata laboriosa) i blomma
samt pŒ vaxkaka under klipphylla. (strathconabeekeepers)
Apis dorsata binghami (Cockerell 1906), Filippinskt
jŠttehonungsbi
Ursprunglig spridning: Filippinerna.
Anses sedan 1999 som en underart av A.
dorsata.
Filippinskt
jŠttehonungsbi. (discoverlife.org)
Apis florea, DvŠrghonungsbi
Ursprunglig spridning: Indien
– Bortre Indien
Dessa bygger en enda
fritt hŠngande vaxkaka. Dock Šr denna betydligt mindre Šn jŠttebiets. Kakans
šverdel Šr plan (vŒgrŠtt) och dŠr utfšrs bidanserna (bŒde A. mellifera och A. cerana
utfšr danserna pŒ en lodrŠtt yta).
DvŠrghonungsbi (Apis florea) (blogspot com.)
Genomsnittlig
Œrsproduktion av honung 200-900 g.
Apis andreniformis, Buskhonungsbi, eller
Svart dvŠrghonungsbi
Ursprunglig spridning:
Bortre Asien
Detta Šr ett litet men
relativt aggressivt bi, som liksom A. florea
bygger en vaxkaka med plan šverdel dŠr bidansen Šger rum. Det har mšrkare
fŠrgton Šn A. florea och har svarta
strimmor pŒ bakbenen. Bygger helst i lite mšrkare omgivning nŒgra meter upp i
bananer, bambu, kaffe- eller te-buskar. Boet blir en knapp dm stort. Fšrekommer
bl.a. i syd-šstra Thailand, Sichuan och Hunan i Kina samt pŒ Filippinerna.
Buskhonungsbi (Apis andreniformis). (gotoknow.org)
Apis koschevnikovi, Rštt honungsbi
Ursprunglig spridning: Tropiska
bŠltet i Asien, frŠmst Borneo (Kalimantan) och Sumatra. Sparsamt med uppgifter
i litteraturen.
Rštt honungsbi (Apis
koschevnikovi).(flixya.com)
Genomsnittlig
Œrsproduktion av honung: uppgift saknas.
Apis nigrocincta, Asiatiskt bergshonungsbi
Arten Šr mycket lik Apis cerana, men Šr stšrre och ljusare, lite
mer gulaktig i fŠrgen. Man har konstaterat
mycket hšg dršnarfšrekomst hos arten.
Asiatiskt
bergshonungsbi (Apis nigrocincta).
(discoverlife.org)
Sju olika bi-arter fšr storleksjŠmfšrelse.
Efter U. Kotthoff, T. Wappler and M. S. Engel 2011. Miocene honey bees from the Randeck Maar
of southwestern Germany (Hymenoptera, Apidae). ZooKeys 96: 11–37.
A. Europeiskt honungsbi (Apis mellifera, Linnaeus)
B. Rštt honungsbi (Apis koschevnikovi, Enderlein)
C. Asiatiskt
bergshonungsbi (Apis nigrocincta
Smith)
D. Asiatiskt honungsbi (Apis cerana Fabricius)
E. Asiatiskt jŠttehonungsbi
(Apis dorsata Fabricius)
F. Asiatiskt
dvŠrghonungsbi (Apis florea
Fabricius)
G. Asiatiskt
buskhonungsbi (Apis andreniformis
Smith)
Parasiter och rovdjur
pŒ bin
Skalbaggar och flugor
Parasiter fšrtŠr normalt
allt som finns i binas bon, dvs. bŒde pollen, larver och puppor. Som exempel
kan tas vŒrsidenbiet (Colletes
cunicularius) som har minst tvŒ viktiga parasiter. Den ena
Šr boparasiten storblodbi (Halictidae:
Sphecodes albiabris), som
verkar ha škat de senaste Œrtiondena (se sid 6). Den andra viktiga men sŠllsynta
parasiten Šr en skalbagge, bibaggen (Apalus
bimaculatus) – som kryper upp i mars, parar sig, lŠgger
en Šggkokong, som klŠcks efter ett par veckor. De mycket smŒ larverna tar sig
pŒ nŒgot sŠtt ner i vŒrsidenbinas bon och fšrtŠr dŠr allt som gŒr att Šta (Šgg,
larver, pollen och nektar). De kryper ut som fŠrdiga skalbaggar nŠsta vŒr.
En
teori fšr hur larverna kommer till bona Šr att de "liftar" med
vŒrsidenbina till boet. Denna teori stšds av att bibaggehonans undersida
pŒminner om ett vŒrsidenbis fŠrger. SŒ nŠr bibaggen dšr och hamnar pŒ rygg kan
vŒrsidenbina av misstag fšrsška para sig med den, och dŒ fastnar larverna pŒ
vŒrsidenbiet. Bibaggen trivs i varma solbelysta miljšer med fin sand. Fšrr
fanns den i naturliga sandblottor som uppkommit av tramp, vatten, vind eller
brand samt vid sandstrŠnder, men nufšrtiden pŒtrŠffas den mest i
mŠnniskoskapade miljšer som grustŠkter, vŠgkanter och skjutbanor.
Bibagge
(Apalus bimaculatus) Šr en ršdlistad
skalbagge i Sverige. (Wikipedia)
Majbaggarna (Meloe)
med tre svenska arter har en liknande strategi. Honorna
ses pŒ vŒren och fšrsommaren dŒ de lŒngsamt kryper omkring pŒ marken fšr att
hŠr och dŠr grŠva hŒlor i vilka de lŠgger Šgg i stort antal. NŠr Šggen klŠckts
kryper larverna upp i blommor och vŠntar pŒ nektarsškande bin. De hakar fast pŒ
biet och fšljer det till boet dŠr de lever pŒ det solitŠra biets fšrrŒd av
nektar och pollen.
Bland flugparasiterna
mŠrks parasitflugor (Tachiniidae) och
svŠvflugor (Bombyliidae), dŠr en
vanlig art Šr stor svŠvfluga (Bombylius major), en annan Šr bifluga (Anthrax anthrax).
Stor svŠvfluga (Bombylius major) (t.v.) kan stŒ still i luften
och suga nektar eller identifiera lŠmpliga bohŒl av fr a bin som lever i
jordbon. Ršrelserna i luften Šr mycket snabba. Biflugan (Anthrax anthrax)
(t.h.) har larver som parasiterar pŒ bin. (Wikipedia)
Parasitiska
steklar och fjŠrilar
Vissa
parasitsteklar Šr ungefŠr lika stora som sina vŠrdar. En viktig grupp Šr
guldsteklarna (Chrysididae) som
invaderar bon alltefter som vŠrden fyller dem, t.ex. Chrysis fulgida.
Guldstekeln Chrysis fulgida Šr ganska ovanlig. LŠgger Šgg i bon av solitŠra
bin. (bwars.com)
En annan strategi Šr att invadera
redan fšrslutna boceller, sŒ gšr bland annat Gasteruption assectator (Gasterupidae) och nŒgra
brokparasitsteklar (Ichneumonidae).
Andra arter Šr sŒ smŒ att mŒnga individer kan utvecklas i en bocell, t.ex. Melitobia
acasta.
NŒgra
parasitsteklar penetrerar bi-bon i efterhand, hŠr med hjŠlp av en lŒng sŒgande
ŠgglŠggare. (N. E. Sjšdin)
Honungsbiets gamla yngelceller kan
angripas av larver av fjŠrilen stort vaxmott (Galleria mellonella) men dessa klarar inte att ge sig pŒ celler med
yngel, eftersom arbetsbina drar ut dem. Humlors bon kan dŠremot angripas av
humlemott (Aphomia sociella) och dess larver Šter sŒ smŒningom upp allt i boet.
Rovdjur
Fšrutom mŒnga fŒglar och
dŠggdjur tar flera insektsgrupper och spindlar (bl.a. Thomicidae) bin som byte. VŠgstekeln (Cerceris rhybyensis)
har specialiserat sig pŒ vŠgbin (Halictidae),
bivargen (Philantus triangulum) tar honungsbin (Apis mellifera)
och ibland specialiserar sig bŒlgeting (Vespa crabro) pŒ humlor och
honungsbin.
Krabbspindel (Thomicidae)
som genom att lura i en mjšlkšrtblomma (Epilobium angustifolium),
šverrumplat ett honungsbi (Apis mellifera). (N. E. Sjšdin)
Bivargen (Philanthus triangulum) hŠr pŒ vŠg
in i boet med bytet som oftast Šr ett honungsbi (Apis mellifera). Biet sticks i
nervknutarna och transporteras levande (men oršrlig) hem, sŒ att larven
fŒr fŠrsk fšda. (N.E. Sjšdin)
Referenser
Carlos Enrique Ruano Iraheta, Miguel çngel Hern‡ndez Mart’nez, Luis Alonso Alas Romero, Marco Evelio Claros çlvarez, David Rosales ArŽvalo & V’ctor Alfredo Rodr’guez Gonz‡lez
2015. Stingless bee distribution and richness in El
Salvador (Apidae, Meliponinae). Journal of Apicultural Research
54,1:1-10. DOI:10.1080/00218839.2015.1029783