Ringsjöortens Biodlarförening
(RIBIOF)
Neonikotinoider tar död på honungsbin och vilda bin – ren naturkatastrof.
Åtgärder krävs!
Öppen skrivelse till myndigheter och media, 2013-01-07
SAMMANFATTNING
Användningen av neonikotinoider som betningsmedel för raps, potatis, betor m m och i sprutmedel mot insekter på raps, bönor, frukträd och allehanda grönsaker har ökat i Sverige de senaste åren. Dessa vattenlösliga och s k systemiska gifter sprider sig i hela växten och som de starka nervgifter de är för insekter tar de död på sådana som äter av dem. Medlen riktar sig främst mot småinsekter och skall vara ofarliga för honungsbin. Det senare har testats genom att mata bin med sockerlösning innehållande de olika gifterna. De tar inte död på vuxna exemplar av vårt vanliga honungsbi, men alla bins larver föds upp på pollen och nektar från behandlade växters blommor. Detta tar heller oftast inte död på dem, men deras nervsystem påverkas så att de kan förlora bl a sina viktigaste egenskaper; att lukta och att navigera! Det leder till kollaps för honungsbiets samhälle efter några månader. Med stor säkerhet påverkas även övriga 280-talet arter av humlor och bin som finns i Sverige, för alla föds upp på pollen och nektar. Kring alla dessa arter finns ingen kunskap, men att de minskar i förekomst verkar helt klart och det är inte längre enbart herbicider och landskapsförändringar som kan åberopas som orsak.
I Skåne, liksom i Östergötland och Västmanland, har de senaste två åren skador och kollaps av bisamhällen uppträtt, som helt stämmer överens med de symptom som påvisats bero på neonikotinoider i Frankrike på 1990-talet. Där har de giftigaste medlen helt förbjudits i grödor där olika sorters bin kan förväntas samla honung och pollen. Detta måste ske också i Sverige om inte jordbruket, fruktodlare, biodlare och hela naturen ska påverkas på starkt negativt sätt.
INLEDNING
Neonikotinoider har successivt ökat i användning de senaste 20 åren i Sverige, liksom i många andra länder. Tillstånd för användning ges av Kemikalieinspektionen (se Bilaga 1). I Sverige är det giftigaste ämnet, imidacloprid, tillåtet och används bland annat vid odling av sockerbetor, raps och potatis. Det används både i betningsmedel och som sprutmedel. Tiametoxam är lika giftigt och också tillåtet. Det används bl a i betningsmedel på sockerbetor. Tiakloprid och acetamiprid är mindre akut giftiga, men används i sprutmedel och ofta som förstärkning av redan betat utsäde, vilket kan göra att dosen kan bli för stark för bin.
Clothianidin och fipronil är två ämnen som inte är godkända i Sverige, men nämns här för att de används i många andra länder och därmed förekommer även i Sverige. Clothianidin används således som betningsmedel på majs och i praktiken på all vårraps i Sverige genom ett preparat kallat Elado. Detta utnyttjas trots förbud även i Sverige genom att man skickar utsädet för betning till Tyskland och får det betat tillbaks. Clothianidin är sannolikt det giftigaste ämne för bin som går att finna idag (Schneider et al 2012). Det är dessutom mycket resistent i naturen och kan lätt utlakas till grundvatten, liksom imidakloprid. Fipronil är ett ämne med lite annat kemiskt ursprung och som ibland ersatt imidacloprid och också används mot insekter i olika medel.
Problemet med de vattenlösliga neonikotinoiderna är att de sprider sig i hela växten (de är systemiska) och alla organismer som äter, biter eller lever på något av växten får giftet i sig. Ur ekologisk synvinkel är detta rent logiskt en katastrof! Man tycks inte vilja förstå att förutom växterna förgiftas i princip hela naturen omkring, vilket direkt eller indirekt bör drabba människan själv med tiden. Alla bins larver föds upp med pollen och nektar och de kan inte skilja på giftigt och ogiftigt material i de låga koncentrationer det handlar om.
Betning ger visserligen låga mängder jämfört med sprutning, men kombinationer med olika neonikotinoider och även med andra medel (t ex pyretroider) används i t ex rapsodling. Biocidhalterna i rapsens nektar och pollen kan vara hög direkt efter sprutning, men sjunker efter några dagar. Variationen i direkt giftighet är stor, vissa neonikotinoider verkar näst intill ofarliga, medan andra, som imidacloprid (IMD), clothianidin och tiametoxam, är extremt giftiga. Skillnaderna är också stora i vattenlöslighet och hur långlivade de är. Detta skapar givetvis en stor osäkerhet vid bedömning av riskerna, men ger desto större anledning att tillämpa en försiktighetsprincip.
Det behövs fortfarande mer kunskap om effekten av icke-dödliga doser av växtskyddsmedel på bins beteende, reproduktion och försvar mot sjukdomar och skadegörare. Men det finns tillräckligt med kunskap för att fatta beslut på förbud mot imidacloprid, clothianidin och tiametoxam grundat på flera års forskningsresultat utomlands.
Man vet dessutom nästan ingenting om hur kombinationer av olika växtskyddsmedel påverkar bin, framför allt neonikotinoider i kombination med acaricider (främst pyretroider) och fungicider. Därför finns det enligt vår mening ännu större anledning att vara försiktig!
BAKGRUND – SKADEUTVECKLING UTOMLANDS
1994-1996 uppstod plötsligt hög bidödlighet i Frankrike och biforskarna kunde snabbt identifiera den nya neonikotinoid-användningen som orsak. Innan man lyckades driva igenom ett förbud blev det under många år stora förluster för biodlarna i Frankrike, vilket finns väl beskrivet i litteraturen (Schacker 2008). Det som belystes av franska forskare var hur neonikotinoider, främst imidakloprid och fipronil, vid mycket låga koncentrationer påverkade bisamhällen av det europeiska honungsbiet genom subletala effekter som gjorde att bina bl a förlorade sin orienteringsförmåga. De flög ut men kom aldrig tillbaks till kupan, för deras navigeringsförmåga hade störts. I andra fall försvann instinkten att samla föda eller att mata ynglet. Många laboratorieförsök utfördes som direkt visade allvarliga effekter av icke-dödliga doser av neonikotinoider. Dessa låg till grund för beslut mot imidacloprid- och fipronil-användning i solrosor, raps och majs i Frankrike från år 2000 resp. 2004. Förbudet ledde till att efter 2005 har bidödsproblematiken i huvudsak försvunnit i Frankrike. Liknande beslut har sedermera tagits i Tyskland, Italien och Slovenien. Denna bakgrund, liksom hur man i USA vägrat tro på de franska rönen, är utomordentligt väl beskriven av Schacker (2008). Under 2010-talet har ytterligare forskningsresultat påvisat tydliga negativa effekter på reproduktionen av humlor vid mycket låga halter av imidakloprid (Whitehorn et al 2012) och på honungsbinas navigeringsförmåga av tiametoxam (Henry et al, 2012). I Frankrike forskas på t ex pyretroiders inverkan på binas luktsinnen och även av dessa verkar bina påverkas negativt. Kadala et al (2011) visade således att binas luktceller blockeras och bina tycks paralyseras av subletala doser av två olika pyretroider, permetrin och tetrametrin. Ämnena bryts visserligen ner av solljus, men ackumuleras i vax i bikupan. Effekter på bi-samhället kan vara betydande, men är diffusa och svåra att märka.
Det som komplicerar skadebilden är således
-att man inte kan se skador på vuxna bin, om inte doserna råkar bli ovanligt höga ifrån kringflygande damm eller i guttationsdroppar från växterna. Dammtest är därför numera obligatoriskt på betad majs, raps och stråsäd i EU, men EU har fortfarande inte tagit beslut om ytterligare begränsning av dessa bidödande ämnen.
-att effekterna kan uppträda långt efter att skadlig nektar och pollen insamlats av bina. Bina lagrar såväl pollen som nektar för vinterförbrukning och det blir larverna som drabbas av gifterna, vilket dock inte märks förrän de som vuxna ger sig ut och flyger och har tappat sitt lokalsinne. Effekten kan ibland slå igenom snabbt om den behandlade grödan är enda födokällan, men ofta märks det inte förrän under senhösten/vårvintern när nektarn och pollenet börjar förbrukas. Då tynar samhället bort. Detta varierar givetvis med tillgång till annan föda och mellan bisamhällen i samma bigård. De kan ha flugit till olika källor.
-att även mycket små doser, i näst intill omätbara halter, tycks sänka immunförsvaret hos bina, varvid Nosema och andra sjukdomar som kanske sprids av varroakvalster eller på annat sätt, lättare finner grogrund.
-att kombination med andra biocider tycks ge synergieffekter, som är synnerligen svåra att identifiera och utforska. Man kan utrycka det så att det verkar som 1+1=10. Allvarligast verkar vara fungicider, som kan förstärka neoniko-tionideffekten tusenfalt och som även tycks påverka binas mjölksyrabakteriekultur som de har sin honungsmage och är av yttersta vikt för binas immunförsvar och för honungens positiva hälsoeffekter för oss.
-att vissa av de giftigaste neonikotinoiderna är mycket långlivade och kan finnas kvar i marken i många år. Upprepad användning av neonikotinoider kan således göra att de ackumuleras i marken. Även utan betning kan därför växterna få i sig gifterna och bli skadliga för bina om behandlade grödor tidigare har funnits på åkermarken.
USAs stora bidöd kan med mycket stor sannolikhet förklaras genom neonikotionidanvändning. Det gäller inte minst i mandelträdsodlingarna där imidakloprid används flitigt och bisamhällena slås ut på löpande band. En stark ökning i användningen av IMD i USAs olika delstater från 2004 är starkt korrelerad till rapporteringen av CCD (Colony Collapse Disorder) (Schacker 2008). Problemen uppträder ofta efter 1-2 år.
En ny film från USA speglar dock att insikten om neonikotinoidernas skadeverkningar verkligen skjuter fart
Bidödsrapporter kommer även från många europeiska länder som inte infört restriktioner. Ser man till den ökade användningen av betat utsäde på raps, majs och sockerbetor i Sverige så verkar det ofrånkomligt att fler och fler bisamhällen även här kommer att drabbas. På Jordbruksverket tycks man bara vänta på kollapsen.
I Bitidningen har sedan januari 2012 funnits upprepade artiklar i ämnet och krav finns på förbud mot de giftigaste neonikotinoiderna. Dessvärre är alltså den absoluta bevisföringen mycket komplicerad, eftersom ämnena används i lite olika kombinationer med andra biocider och det verkar vara just kombinationer som är farligast.
UTVECKLINGEN I MELLANSKÅNE
Undertecknad har mer än 35 års erfarenhet av biodling i liten skala (upp mot 15 samhällen) och jag har aldrig upplevt motsvarigheten till det som jag beskriver nedan. Föregående sommar och höst, men ännu mer markerat under innevarande höst, har problem börjat uppstå i mellersta Skåne med bisamhällen på följande sätt:
1. Problem att få parade drottningar i nya bisamhällen(avläggare) har blivit mycket vanligt, vilket sällan inträffade förr. Nu kan drottning på drottning dras upp i ett samhälle, men det finns efter parningsveckan inte längre någon drottning kvar. Hon flyger ut några dagar för parning och brukar vara äggläggande efter ytterligare en vecka. Nu bara försvinner hon och nya försök med tillsättning av nya drottningceller eller yngelramar från annat samhälle har gjorts, ibland med lyckat resultat, men alltför ofta förgäves. Att en drottning försvinner vid parningsflykt kan inträffa, men är ganska sällsynt. Nu har det inträffat samma sak gång på gång på samma sätt i flera olika avläggare. Något är fel.
2. Den starkaste indikationen på att neonikotinoider är med i spelet uppstod i två samhällen under hösten 2011 och har uppträtt i flera samhällen nu under senhösten 2012. Ett samhälle dog ut redan under oktober. Vid den årliga behandlingen med oxalsyra mot varroakvalstret som görs i början av november månad, har jag sett att från början mycket starka samhällen helt plötsligt reducerats till en mycket liten mängd. I ett samhälle, som i augusti/september vid inmatning var mycket starkt, fanns i början av november inte ett enda levande bi kvar. Där kunde ses ett tiotal döda på golvet och ett tjugotal icke utkrupna bin som låg döda kvar inne i täckta vaxceller, helt tydligt därför att de inte orkat bita sig ut när bikupans övriga medlemmar försvunnit, temperaturen har sjunkit och vaxet har blivit för hårt för dem att bita sig ut. Bikupans golv var i övrigt rensopat och 9 biramar var nästan helt fyllda med inlagrad honung och foder. Gula pollenceller (indikerande raps) fanns runt tömda yngelceller på två ramar i centrum. Storleken på flera andra från början mycket starka samhällen indikerar att de får svårt att övervintra. Något motsvarande har aldrig tidigare hänt mig.
3. En biodlare från Flyinge redovisade våren 2012 förlust av 6 av sina 7 bisamhällen på ett för honom mycket märkligt sätt. I kuporna saknades bin, men de hade ramarna fyllda med honung/foder! Han har likaså 35-årig erfarenhet av biodling och hade aldrig upplevt detta. Han hade haft vårraps blommande i juli månad 2011 på bara 200 m avstånd. Det var helt klart mycket likartat det som hänt mig. En granne, lantbrukare i Hurva, fick alla sina 5 bisamhällen utslagna under vintern 2011/2012, men han fick besked av någon utomstående om att det inte kunde vara gifter utan handlade om varroa-kvalstrets bieffekter. Men sannolikt var det inte varroa utan den betade och besprutade vårrapsen som han hade på ca 500 m avstånd.
4. På årsmöte i Ringsjöortens Biodlarförening den 8 november 2012 redogjorde jag för det inträffade och fick då reda på att exakt likartade observationer med starka samhällen som med en gång blivit mycket små och knappast skulle komma att övervintra fanns hos flera andra biodlare. En biodlare, tillika bitillsyningsman, hade flyttat 14 samhällen ut på vårraps och alla hade vid oxalsyrabehandlingen i november bara en liten klump bin kvar. I december var ett redan utdött. Hans bedömning var: ”Aldrig mera vårraps”!
RAPPORTER FRÅN ÖVRIGA SVERIGE
Efter redovisning av våra mellanskånska erfarenheter har flera biodlare hört av sig och meddelat exakt samma beteende; två biodlare i Östergötlandoch en på Gotland har haft stora fält med majs i närheten och fått bisam-hällen utslagna, en i Västmanland har haft vårraps. Beteendet har varit att bina bara försvunnit eller gått ner ovanligt starkt i styrka redan på hösten och troligen inte klarar invintringen. På Gotland påpekas också problem med drottningarna. De som inte haft raps eller majsodlingar i sin närhet har å andra sidan redovisat att de fått mycket starka samhällen till i november 2012.
SLUTSATSER OCH FRÅGOR
Detta kan utvecklas till katastrof för svensk biodling och för pollineringen av grödor och natur. Produktionen av honung hotas. Om kunskapen anses otillräcklig vad gäller hur honungsbiet påverkas av dessa systemiska gifter, så är den näst intill obefintlig vad gäller övriga 280-talet humlor och bin i Sverige. Vilda bin är utomordentligt viktiga pollinatörer och det mesta tyder idag på att vilda bin blir färre. Här saknas såväl kunskap som mätmetoder för att studera vildbin och deras hälsa.
Det finns inga i dagsläget använda insektsmedel som är giftigare för bins nervsystem än clothianidin och imidakloprid. Med nuvarande kunskap är det högt på tiden att ta beslut mot denna typ av systemiska gifter i odlade grödor, ett krav som härmed framförs.
Vem tar ansvar för denna förgiftning av naturen? Till vem ska vi skicka räkningen för våra döende bisamhällen: Grannar som använder betade fröer och medlen i god tro? Bayer eller BASF bolagen som tillverkar medlen? Jordbruksverket, Miljödepartementet eller Kemikalieinspektionen som tillåter användningen trots många och mångåriga bevis om farligheten?
Med bittra hälsningar,
Bengt Nihlgård
Ringsjöortens Biodlarförening
℅ Bengt Nihlgård, sekr.
Rolsberga, Bråvalla 815
243 96 Höör
Tel 0413-314 88, Mobil 0709-45 03 76
e-mail: bengt.nihlgard@mac.com
Hemsida: www.ribiof.com
REFERENSER
Colin, M.E. et al 2004. A method to quantify and analyse the foraging activity of honey bees; relevance to the sublethal effects induced by systemic insecticides. Arch. Environmental Contamination Toxicology 47:387-395.
Schacker, M. 2008. A Spring without Bees. How Colony Collapse Disorder Has Endangered Our Food Supply. The Lyons Press, Guilford, Connecticut, USA. 292 pages (includes most of the first reports from France).
Yang, E.C; Chuang, Y.C; Chen, Y.L. & Chang, L.H. 2009. Abnormal foraging behavior
induced by sublethal dosage of imidacloprid in the honey bee (Hemenoptera: Apidae). Journal of Economic Entomology. Vol. 101, 4:1743-1748. Entomological Society of America.
Girolami, et al. 2009. Translocation of Neonicotinoid Insecticides From Coated Seeds to Seedling Guttation Drops: A Novel Way of Intoxication for bees. Journal of Economic Entomology, Vol. 102,5: 1808-1805. Entomological Society of America.
Kadala, A. et al, 2011. A use-dependent sodium current modification induced by type I pyrethroid insecticides in honeybee antennal olfactory receptor neurons. Neurotoxicology 32, 3:320-330.
Blacquière et al. 2012. Neonicotinoids in bees: a review on concentrations, side-effects and risk assessment. Ecotoxicology, 18 Februari 2012.
Whitehorn PR et al, 2012. Neonicotinoid Pesticide Reduces Bumble Bees Colony Growth and Queen Production. Science Vol. 336, 6079:351-352.
Henry L et al, 2012. A common Pesticide Decreases Foraging Success and Survival in Honey Bees. Science 20 April 2012: 348-350.
Soderlund, D. M. 2012. Molecular mechanisms of pyrethroid insecticide neurotoxicity: recent advances. Archives of Toxicology 2012, 1-17.
Schneider et al 2012. RFID Tracking of Sublethal Effects of Two Neonicotinoid Insecticides on the Foraging Behavior of Apis mellifera. PLoS ONE.
På Kemikalieinspektionens hemsida kan man hitta preparat som har neonikotinoider som aktiv substans. Nedan finns de flesta tillåtna i Sverige uppräknade och de gulmarkerade är de som kan bedömas farligast för bin. Tillverknings-företag står inom parentes efteråt.
IMIDAKLOPRID (IMD) och TIAMETOXAM är oerhört starka nervgifter för insekter och tillsammans med KLOTIANIDIN de giftigaste kända för bin. Mindre giftigt är TIAKLOPRID, men det används mycket ofta som komplement till IMD-betat utsäde och kan då bli droppen som ”får bägaren att rinna över”. ACETAMIPRID är ett fjärde godkänt neonikotinoidpreparat med kortare nedbrytningstid, men som också används som komplement till IMD-betat utsäde när det som TIAKLOPRID används på blommande grödor. KLOTIANIDIN är föbjudet att beta med i Sverige, men används ändå genom att utsäde (främst vårraps) skickas för betning till Bayer i Tyskland och returneras i betat skick.
Chinook FS 200, med 100g IMD/L, används för betning av oljeväxtutsäde. (Bayer AB)
Confidor WG 70, med 70% IMD, används mot skadeinsekter i odlingar av prydnadsväxter i växthus samt i odlingar av tomat, gurka och paprika i växthus genom droppbevattning. (Bayer AB)
Gaucho WS 70, med 70% IMD i pulverform, används för betning av sockerbetsutsäde. Förpackning till utsäde som betats med bekämpningsmedlet skall förses med följande varningstext: "Farligt vid förtäring. Använd lämpliga skyddskläder och skyddshandskar vid hantering av utsädet. Betat utsäde är giftigt för fåglar. Samla omedelbart upp spill.” (Bayer AB)
Kohinor 70 WG, med 70% i granulat, används mot insekter vid odling av prydnadsväxter m m i växthus, på samma sätt som Confidor WG 70 ovan. (Bayer AB)
Maxforce Myregranulat, med 0,05% IMD i granulat, används mot myror på uteplatser och omkring byggnader.
Maxforce White IC, som 2,15% IMD-pasta, används mot kackerlackor inomhus. (Bayer AB)
Merit Forest WG, som 70% IMD i vattenlösligt granulat, används mot insektsangrepp på obarkat virke och mot skadeinsekter på barrträdsplantor. ”Barrträdsplantor får endast behandlas centralt i plantskola, vid maskinell plantering eller vid efterbehandling av planterade plantor. Bar-rotsplantor skall rinna av före säckning. Tillse att fåglar inte utsätts för medlet.” (Bayer AB)
Merit Turf, som 0,5% IMD-granulat, används mot larver av trädgårdsborre och harkrank på golfbanor och idrottsanläggningar belagda med gräs. Efter spridning måste produkten vattnas ner med 5-10 mm vatten. (Bayer AB)
Myrr Extra, som 0,05% IMD-granulat, används mot myror på uteplatser och omkring byggnader. (Bayer AB)
Prestige FS 370, med 10,5% IMD och 22% Pencykuron i lösning, används mot svampsjukdomar och skadeinsekter i odlingar av potatis genom betning av utsädet i samband med sättning eller utsortering från lagerhus. Användning ska ske minst 100 dagar före skörd. (Bayer AB)
Provado Compact, med 2,6% IMD i vattenlöslig tablett, används mot skadeinsekter på krukväxter inomhus.(Bayer AB)
Provado Insektspinnar, med 2,5% IMD på impregnerad stav, används mot skadeinsekter på krukväxter. (Bayer AB)
Provado Insektsspray Plus, med 0,025% IMD och 0,05% Metiokarb i lösning, används mot skadeinsekter och spinnkvalster på prydnadsväxter inomhus och i växthus. (Bayer AB)
Quick Bayt, som granulat med 0,5% IMD, används mot flugor i djurstallar. Medlet bör läggas ut så att husdjur inte kan komma åt det. (Bayer AB)
Warrant 700 WG, som 70% IMD i vattenlösligt granulat, används mot skadeinsekter på prydnadsväxter i växthus och mot skadeinsekter i odlingar av tomat, gurka och paprika i växthus genom droppbevattning. (Cheminova A/S)
Cruiser SB, med 48% TIAMETOXAM i emulsion, används mot skadeinsekter i odlingar av foder- och sockerbetor genom betning av utsäde. Endast för betning vid sluten industriell anläggning. Giftigt för bin. (Syngenta)
Agita 10 WG, med 10% TIAMETOXAM som vattenlösligt granulat, används mot flugor i djurstallar. Medlet får inte spridas så att djur, foder eller livsmedel kommer i kontakt med medlet. Av bruksanvisningen ska framgå att medlet är giftigt för bin. (Novartis Healthcare)
Biscaya OD 240, med 240g TIAKLOPRID/L i dispersion, används mot skadeinsekter i odlingar av raps, rybs och potatis. Kan enligt Bayer användas i blommande grödor. (Bayer AB)
Calypso SC 480, med 480 g TIAKLOPRID/L i suspensionskoncentrat, används mot skadeinsekter i odlingar av jordgubbar på friland. Behandling av jordgubbar får ej ske senare än 3 dagar före skörd. Används även mot skade¬insekter i fruktodlingar av äpple, päron, plommon och körsbär. Behandling av frukt får ej ske senare än 14 dagar före skörd. (Bayer AB)
Mospilan SG, med 20% ACETAMIPRID som vattenlösligt granulat, används mot skadeinsekter i odlingar av äpple, päron, körsbär, raps, rybs, potatis, sallat på friland samt i prydnadsväxter. Behandling får ej ske senare än 14 dagar före skörd av äpple, päron, körsbär och sallat. Behandling av raps och rybs får ej ske efter blomning. Behandling i potatisland får inte ske senare än 3 dagar före skörd. (Nisso Chemical Europe GmbH)
Elado innehåller KLOTIANIDIN i hög koncentration. Det finns inte i Kemikalieinspektionens lista varför det är svårt att hitta information om medlet. Det används för betning av vårraps och majs i storleksordningen 20-25 ml per kg utsäde, vilket görs i Tyskland och betat utsäde returneras till Sverige. (Bayer AB)
Senast uppdaterad 13-01-07