Ringsjöortens Biodlarförening

(RIBIOF)

 

 

 

Preben-nytt om sjukdomar den 22 maj 2013

 

Referat av Bengt Nihlgård

 

I Sösdala talade Preben Kristiansen (SBRs sjukdomskonsulent) i drygt två timmar på biföreningens vårmöte den 22 maj 2013 på kvällen. Han informerade först om övervakningsprojektet inom EU där biförluster kontrolleras. Man har bl a enats om en standard för insamling av data rörande vinterförluster och deras orsaker, samt vilka viktiga grödor som bina haft tillgång till. 3 miljoner euro satsas totalt, med de flesta EU-länder ingående. Sverige får dock en mycket liten andel och Lotta Fabricius-Kristiansen är huvudansvarig här. En inbjudan till svenska biodlare att redovisa har redan skickats ut i två omgångar under 2013. Hittills har endast ca 1000 biodlare medverkat mot 1600 i fjol. Genomsnittligt brukar vi i Sverige ha nära 13% vinterförluster och Skåne brukar ligga på detta värde. Värdena har dock stigit de senaste femton åren. I år går det mot minst 17% i genomsnitt tror Preben (det visade sig bli mer, drygt 22%).

 

Utöver denna datainsamling har man detaljstudier inom varje land i ett antal områden eller eventuellt i hela landet. Principen för dessa är att man 3 gånger om året gör besiktning och provtagning av 300 bin i varje bisamhälle, man noterar kliniska symptom och gör analyser av kvalster och virus m m. I Sverige är det tre regioner som medverkar; Skåne med 50 bigårdar, Västra Götaland med 68 bigårdar och Stockholm/ Uppsala med 32 bigårdar. I genomsnitt finns 5 bisamhällen per bigård.

 

Resultatet av denna övervakningsdrive under 2011 och 2012 visade att det faktiskt inte var så stora förekomster av varroa i Skåne. På ca 20% fanns mellan 1-6 kvalster per 100 bin, vilket var minst av de tre områdena, där de flesta hade betydligt mer. Vi behandlar alltså relativt bra, men det fanns oväntat stor förekomst av vingvirus (DWV) som tydligen etablerats stadigt här! 80% av alla medverkande bigårdar i Skåne hade hög förekomst av detta virus. Även ett ABPV (paralyserande virus) var mer vanligt i Skåne (30%) än i Västra Götaland och Uppsala/ Stockholm områdena. Bägge dessa virus bidrar till att bistyrkan går ner; t o m mycket snabbt med ABPV-viruset. Detta är givetvis anmärkningsvärt, för man har gjort noggrann analys av flera virus och man tror i Uppsala att det är mer dessa virus och mindre neonikotinoider som ligger bakom årets och fjolårets stora förluster! Även om Preben inte vill negligera risken för påverkan via neonikotinoider eller en "cocktail"-effekt genom kombination av neonikotinoider och t ex svampmedel. De virus som undersöks är DWV, ABPV, IAPV, KBV och SPV. Mer om dessa virus kan man läsa i Bitidningen nr 10, 2012.

 

Uppskattningen av antalet kvalster görs genom skakning av 300 bin med florsocker, vilket får kvalstren att släppa taget. Bina får sedan flyga iväg och så filtrerar man bort florsockret och har kvar kvalstren.

 

Mot Apistan har utvecklats resistens i många områden och Apiguard är inte så bra i vårt klimat för vi har oftast för låg temperatur för att det ska ge fullgod effekt. Apistan kan idag köpas receptfritt på apotek, men är dyrt och kräver 6 veckors behandling. Det smittar av sig till vax och kan t o m finnas i bisvärm som ger sig av. Det går också över i honung om halten ligger över 1 mg/kg.

Bayticol är ett ämne förbjudet att använda, men har skrivits ut av vissa veterinärer vid några tillfällen till biodlare. I Italien har kvalstren blivit resistenta mot detta efter 4 års användning. Även om man slutar använda ett gift under ett par år så utvecklas resistensen snabbt om man börjar använda giftet igen. Mot oxalsyra och myrsyra utvecklas i princip ingen resistens.

 

Preben pekade på att invasion av kvalster från felflygande eller rövande bin kan vara en viktig orsak till ökning av kvalstren som man inte alltid tänker på. Det gäller framför allt på sensommaren då draget börjar ta slut och röveri lätt kan utvecklas. Ett avstånd på 2-3 km utgör då inget problem och invasion av mer än 100 kvalster per dag har noterats. Därför viktigt att alla inom ett område behandlar vid samma tidpunkt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Illustration av drönarbortskärningens effekt på antalet kvalster (och därmed förmodligen förekomsten av virus) i bisamhälle i Norge enligt Preben. Diagram fritt ritat ur minnet.

 

En annan intressant sak som Preben visade var resultat från Danmark och Norge, där drönarbortskärning håller nere varroakvalstrets populationstillväxt under sommaren rejält, och då gör oxalsyran ännu bättre nytta på hösten (se diagram ovan). Den population av kvalster som byggs upp under sommaren bidrar till ökningen av virus. Förr dog skånska bisamhällen först när det fanns över 20 000 kvalster; idag verkar de dö när det finns ca 5 000 kvalster! Antalet kvalster fördubblas på 3 veckor och kan förmeras med 25-100 ggr på en säsong! 8 kvalster på våren kan alltså ge 800 till hösten, vilket är ett inte helt ovanligt nedfall under en veckas tid vid oxalsyrabehandling. Denna mängd mer än halverades med drönar-bortskärning på försommaren. Myrsyra som endagsbehandling under våren bör tillämpas om nedfallet är över 5 kvalster per dygn, och har givetvis effekt även i augusti när sista skörden tagits.

Såväl myrsyra i april/maj, som drönarbortskärning från början av maj till mitten av juni, kan alltså i genomsnitt halvera varroatoppen i augusti (enl. diagram) och därmed sannolikt även hålla tillbaka olika virus. De senare kan spridas t o m genom sperman hos drönare, varvid drottningen och sedan alla arbetsbin blir infekterade, vilket givetvis är en effektiv virusspridning, trots att kvalstren inte medverkar mer än indirekt.

 

Ja, kanske är det så! Jag slutade dock med drönarbortskärning får många år sedan och det har ju gått bra ändå, fram till dess neonikotinoiderna kom in i bilden. Ska man tänka om? Det gäller ju också att inte glömma skära bort drönarrambitarna, för då får man motsatt effekt; då odlar man kvalster! Det finns också undersökningar som antyder att drönarbortskärningens effekt mest är ett resultat av att bistyrkan totalt sett gått ner. Det är nämligen en kraftansträngning för bisamhället att dra upp mängder med drönare i onödan; såväl energi som foder går åt, och blir det färre bin blir det också färre kvalster. Dessutom förbaskat jobbigt att hålla på med. Jag låter nog bli.

 

 

Upp

 

 

Tillbaka till "Om bisjukdomar"

 

 

 

 

Till startsidan

Bi i lavendelblommor(BN).