"POLLINERING OCH EKONOMI" 

den 22 april 2013 på Ekerödsrasten, Skåne

Referat Bengt Nihlgård

Glenn Oredsson, LRF, hälsade välkommen. LRF , SBR och Biodlingsföretagarna genom Stig Hansson hade organiserat konferensen. Glenn betonade kort sambanden mellan livsmedel, energiförbrukning och ekonomiska hänsyn. Han är själv ekologisk odlare.

Sandra Lindström, agronom vid Hushållningssällskapet i Kristianstad, men också doktorand vid SLU och i samarbete med Lunds Universitet, håller på med sammanställning av två års fältstudier på höstrapsens beroende av insektspollinering. Denna studie bekostas av fr a Jordbruksverket.

Rapsblomman har 4 foderblad, 4 kronblad, 4 långa ståndare och 2 kortare ståndare samt en lång pistill i blomman. Pollinering kan ske genom självbefruktning via gravitation, vind eller vatten, men också genom pollinering med insekter varvid chansen för korspollinering är mycket högre.

I Sverige odlades 2012 ca 110 000 ha höstraps och i Skåne var det ca 30 700 ha vilket var ovanligt mycket. Arealerna på 1980-talet var dock minst lika höga. Rapsens påverkan av bin hade studerats i kontrollfält om 7 – 22 ha storlek, med tre upprepningar. Kontrollerna skulle sakna honungsbin inom 3 km radie och det hade ibland varit svårt att åstadkomma, men man hade lyckats ganska bra. Sandra hade studerat vanlig hybridraps jämfört med linjeodlad raps som renodlats i flera generationer, såväl i landskap av enkel karaktär med mest jordbruksmark som i mera komplexa landskap. Bikuporna hade placerats i ena änden av fälten och observa-tioner av antalet bibesök och provtagning av skörden hade sedan gjorts på 100, 200, 300 och upp till 500 m avstånd där det gick. Kontrollerna gick dock bara till 300 m.

Man hade haft kontroll på bisamhällenas styrka, och aktiviteten på flustren hade jämförts med antalet ramar täckta av bin. God korrelation fanns mellan dessa observationer.  Man fick tydlig effekt i antalet bibesök ute i fältet, som var mycket högre på de kortare avstånden; dubbelt så många på 100m som på 500m avstånd från kuporna. Under 2012 var dock vädret dåligt och det var stor skillnad i bibesök jämfört med 2011. Det gällde inte bara honungsbina, utan även humlor och andra bi-arter.

Slutresultaten var dock nedslående; endast linjesorten av höstraps gav lite högre skörd med bin jämfört med utan bin, men däremot gav den lägre oljehalt! Ingen förbättring fanns heller av proteinhalt och ingen skördeökning i övrigt gavs med honungsbin tillsatta. Hon betonade dock att resultaten är preliminära och allt var inte klart än.       

(se kommentar nedan *)

Maj Rundlöf, biologforskare vid Lunds Universitet,  beskrev pollinering och dess olika varianter och betydelse för olika grödor. Jordgubbar nämndes särskilt, där insektspollinering svarar för 88% av pollineringen, självpollinering till 11% och 1% sker som vindpollinering. Bland vilda växter är 88% beroende av insektspollinering. De pollinatörer vi kan räkna med är förutom honungsbin ca 40 arter humlor, ca 250 arter solitärbin och ca 350 arter blomflugor. Även skalbaggar och andra flugor kan pollinera. Värdet av pollinerade grödor i Sverige beräknas till ca 100 miljoner kr för äpplen, 40-80 miljoner för raps, 30-70 miljoner för jordgubbar och ca 15 miljoner för klöverfrön. Många grödor utnyttjas av humlor eftersom humlorna har längre tunga än honungsbina (8-11 mm mot ca 6 mm hos bina). Humlesamhällen av mörk jordhumla innehåller ca 200 humlor vid inköp, och ett sådant samhälle kan fungera i ca 10 veckor. Av insektspollinationen beräknas humlor pollinera ca 75% i rödklöver, honungsbin ca 75% i raps. Vårraps självpollineras till 40%, vindpollineras till 40% och pollineras av bina till ca 20%. Det är dock stor variation mellan åren. Vad gäller åkerböna har man fått >20% skördeökning med fri tillgång till insektspollinering jämfört med åkerbönor inne i nätburar. Problem finns dock de senaste årtionden med vikande förekomst av många vilda växter, liksom minskande förekomst av många vilda bin. Humlearternas sammansättning har således radikalt förändrats; jordhumlan har blivit den helt dominerande arten i rödklöverodlingar, mot att det fanns jämnstora mängder av 5 arter humlor på 1940-talet. Jordbrukslandskapets förändring bedöms vara huvudorsaken. I så fall finns det många möjligheter till förbättring på olika sätt (som hon dock inte hann gå in på).

Bo Göran Nilsson, yrkesbiodlare och lärare vid den 2-åriga yrkesbiodlarutbildningen i Eslöv, talade om hur han gör vid uppdrag att pollinera olika grödor. Han tar 700:- per normalstort samhälle; de får inte vara för stora, för då måste han besöka och ev. dela samhället under tiden det står på uppdrag och det får definitivt inte vara för litet. När han flyttar samhällen flyttar han alltid minst 5 km. Han flyttar alltid kuporna med stängda fluster, för han kan köra långt med dem. Blir de stressade kan det bli för varmt inuti, så han föredrar köra ut dem på kvällen eller natten. Vid placeringen är det kanske viktigast att ha vindskydd, med ev. undantag av raps som kan bli tillräckligt hög för att skydda mot vindarna. Saknas vindskydd försöker han lägga ut halmbalar.

Viktigt är att grödan ska ge något åt bina; pollen eller nektar, och det får inte ligga något attraktivt mellan kuporna och den avsedda grödan. Hästkastanj ger t ex mycket nektar och kan konkurrera med höstrapsen. Bikuporna ska placeras rätt, dvs spridda utmed grödan; i raps med 2 sh/ha. Man ska räkna med binas spridning till 200m, inte mycket mer.

Pollenkvaliteten är viktig; Lupiner kan ha 34% protein, klöverarter ca 26%, raps ca 24% och sälg och viden ca 22%. Under 20% är dåligt pollen för bina. Majs har t ex bara 15%. Biet har en fettkropp som fylls med fettliknande protein (vitellogenin) inför vinterhalvåret. Därför är det bra med rödklöver inför vintern.

En yrkesbiodlare måste vid pollineringsuppdrag räkna med följande kostnader:

    - Bitillsyn – en gång om året när man är Godkänd Biodlare.

    - Kontroll och urval av bisamhällen.

    - Ev. skördebortfall pga flyttningarna.

    - Förflyttningskostnader.

    - Skattning och bitillsyn gör han samtidigt på sensommaren.

    - Hemtransport.

Glenn Oredsson, LRF och ekologisk odlare redovisade framför allt hur han odlade åkerbönor. Skörden går mest till djurfoder. Denna odling säkrare än lupiner. Han sår vallfrö samtidigt och då ger vallen lite skydd åt åkerbönorna som växer långsammare. De blommar i juni och mognar ganska sent. Han växlar åkerbönor med vall och med höstraps.

Mats Mellblom, yrkesbiodlare från norra Västergötland gick igenom olika möjligheter att utnyttja honungsbiet inom jordbruket och i olika fruktodlingar. Värdet av pollinering via bina beräknades 2011 till ca 300 - 400 miljoner. Det är en ökning med 50% jämfört med 2006 och beror främst på ökade arealer raps, äpplen, åkerbönor och jordgubbar.

Han pekade på svårigheterna att göra bra undersökningar över pollinering; många variabler samverkar och är svåra att få likvärdiga vid fältförsöken (ljus, temperatur, vind, markför-hållanden m m).

Det är mest lönsamt med honungsbin i miljöer där vilda pollinatörer inte kan förväntas uppfylla behovet. Det finns alltid en bakgrundspollinering och när denna inte fylls av vildbin (inkl. humlor) så kan tillsättning av honungsbin ge ökad skörd. En analys av ett landskap i norra Västergötland gav vid handen att ett 40 ha stort vårrapsfält hade ganska god bakgrunds-pollinering. Det fanns naturbetesmark, herrgårdspark och flera trädgårdar, dungar med löv och blandskog, vägar med breda öppna diken, mossemark med öppna vattenspeglar. Det totala behovet av bisamhällen beräknades till 2x40 = 80 samhällen. Bakgrundspollineringen beräknades täcka 10 sh och det stod dessutom 10 bisamhällen redan på en fastighet i närheten. Därutöver skulle alltså behövas 60 bisamhällen. En beräknad skördeökning på 10% skulle motivera en insats på 300-500:- per samhälle och det skulle ändå löna sig bra för markägaren.

* Kommentar från Börje Andersson

Om Sandra Lindströms fältstudier på höstrapsens beroende av insektpollinering hade nog vi biodlare önskat ett mer positivt resultat, men det var ändå i linje med vad vi redan vet. Ibland hinner vinden före bina med pollineringen och det kan inte bina göra mycket åt. För att få en rättvisande bild måste man ha resultat även från år då det är mindre vind och mer sol. I boken "Pollinering med bin", tryckt 1988, finns en artikel sammanställd av Ingemar Fries, Åke Hansson, Carl-Otto Mattson och Josef Stark. Där kan man under rubriken "Raps och rybs" läsa följande:

"Effekter varierar år från år. På grund av att både vindpollinering och insektspollinering kan förekomma är de flesta pollineringsförsök tekniskt svåra att genomföra. Avskärmas grödan från insekter påverkas solinstrålning och vindens effekt (Free, 1970). Utnyttjas möjligheten att stänga in bin i burar finns svårigheter med dimensionering av bimängden för att en rättvisande bild skall ges (Downey, 1964). Det är inte heller sannolikt att effekten av binas arbete i oljeväxterna har samma betydelse alla år. Orla Svendsen (1988) vid Statens Planteförsök i Danmark som undersökt effekten av binas pollinering i raps under 9 år, har funnit stora skillnader mellan åren, i genomsnitt är ökningen 9 %.  Svalt fuktigt och blåsigt väder med utdragen blomning kan innebära att insektspollineringen har begränsad betydelse. Vid varmt, torrt och mindre blåsigt väder med mer kortvarig blomning ökar binas betydelse avsevärt, och då även i den självfertila rapsen. Det är också troligt att binas betydelse varierar från plats till plats eftersom en oljeväxtgröda i vindskyddade lägen sannolikt gynnas mer av insektsbesök än samma gröda i ett mer vindutsatt läge."

Vi kan fortsätta att vara stolta över den pollineringstjänst våra bin utför i odlingar och natur. Men räkna inte med att vi hobbybiodlare skall få något i gengäld. Vi får nöja oss med den lilla del som honungsproduktionen ger. Och nu kan vi njuta av det härliga surret som ökar för varje dag.

Hälsningar

Börje