OM BEHANDLING MOT VARROAKVALSTRET

Sammanfattning av Bengt Nihlgård

Kort om varroakvalstret

Varroakvalstret är ett plågoris som spritt sig från Asien, där det lever på det asiatiska honungsbiet, Apis cerana. Detta bi klarar av kvalstret eftersom arbetsbina har 19 dagars utveckling och då hinner bara kvalsterhanar kläckas. Däremot har deras drönare 23 dagars utveckling och där kläcks även kvalster-honor. Men drönarna är inte så många och därför blir heller inte kvalstren någon stor fara för bisamhället. Dessutom kan cerana-biet lukta sig till drönarpuppor som blivit angripna och rensar ut dessa. De plockar också bort kvalster som sitter på varandras kroppar.

Vårt honungsbi, Apis mellifera, har däremot 21 dagars utveckling för arbetsbina och 24 för drönarna. Det hinner då kläckas minst en kvalsterhona per arbetsbi och 2-3 kvalsterhonor per drönarpuppa. Då kan kvalstren föröka sig oerhört snabbt och de hämmar våra bin framför allt genom att de sprider diverse virussjukdomar. 1984 upptäcktes varroa i Malmötrakten och några år senare fanns de spridda över Skåne. Idag, 2019, över nästan hela  Sverige.

Inom 2-3 år går ett angripet bisamhälle under om man inte gör något. Visserligen är avel på rensnings-iver på frammarch och så kallade VSH-bin (VSH = Varroa Sensitive Hygien) med mycket god rensningsförmåga kommer fram mer och mer. Förhoppningsvis kan vi om några årtionden klara av kvalstren utan behandling, men där är vi inte än.Vår nuvarande behandling går i princip ut på att använda de två enklaste organiska syrorna; myrsyra och oxalsyra. Att  skära bort drönare tillämpas av en del, men det är en jobbig och kostsam metod som jag absolut inte rekommenderar.

Myrsyra använder man antingen tidigt på våren innan skattlåda sätts på, eller på hösten då skattlådorna tagits bort. Man behandlar på kvällen då temperaturen helst är under 10°C, och man använder 20 ml kyld 60-%ig myrsyra som tillförs på en frusen wettexduk som läggs ovan yngel-ramarna. Dessa 20 ml får verka under en dag, sedan tar man bort wettexduken. Ett mildare alternativ är att stoppa wettexduken och 20 ml myrsyra i en 700g honungsburk som sätts utan lock i matningshålet (passar precis i samma hål man brukar ha för foderkoppar). Den kan sitta på ett par dagar. Myrsyran tränger igenom vaxväggarna och kvalstren tål inte denna syra. De dör. Arbetar man vid för hög temperatur avdunstar dock myrsyran för snabbt, varvid bina tar skada och även drottningen kan dö.

Oxalsyra tillför man under senhösten, november-december i Skåne, då det saknas puppor i yngel-rummet. Löser man 15 g oxalsyradihydrat och 200 g socker i 200 ml ljummet vatten så får man en 3,2-%ig lösning som räcker till 6-8 bisamhällen. Man droppar ca 30 ml ljummen lösning direkt på bina och det som hamnar på bina och kvalstren tar död på de senare. Men bina hjälper också varandra att slicka bort lösningen som hamnat på dem. Kvalstren, som normalt sitter på binas undersida och suger på deras fettkroppar, gillar inte smaken av oxalsyra och släpper förr eller senare greppet och faller till bottnen där de dör. Under första dygnet kan hundratalet kvalster samlas upp och under de följande dagarna trillar det ner successivt mindre och mindre kvalster. Efter 10 dagar brukar effekten vara över.

OBS att lösningen ska vara färsk och ljummen. Se nedan.

Rabarber. Många biodlare har tagit fasta på kunskapen att oxalsyra motverkar kvalstren och då testat att använda sig av rabarber, där särskilt de gamla sorterna kan ha ganska hög halt av oxalsyra. Visserligen inte 3%, utan snarare upp mot 1% i bladen. Men erfarenheten av att ett par, tre gånger under sommaren lägga en dryg dm2 av rabarberblad direkt på spärrgallret och låta bina bita sönder och bära ut detta under några dagars tid, är mycket god. Det har visat sig vara en effektiv metod att under sommaren hålla tillbaka kvalstren. Vid oxalsyrabehanding i december finns då inte många kvalster i nedfallet. Likheten med nedanstående, mer omfattande insats, är slående.

Ny teknik för användning av oxalsyra - bra eller mindre bra?

Referat av Bengt Nihlgård, februari 2017

Det finns idag två vanliga möjligheter att med försiktighet använda oxalsyra för att motverka varroakvastret. Antingen droppmetod eller förångningsmetod. Dessa finns väl beskrivna på bl a Binordvästs hemsida (http://www.binordvast.se/varroa/bekampning.htm).

Oxalsyrans hämmande effekt upptäcktes av tyska forskare som märkte att små bisamhällen som blivit kringgärdade av vanliga nässlor (Urtica dioica) hade nästan inga kvalster alls. Detsamma var fallet när indiankrasse (Tropaeolum majus) vuxit upp och helt omgärdat bikuporna. Tolkningen var att bina kom i kontakt med daggdroppar innehållande lite oxalsyra, eller tog daggdroppar från växterna, som tack vare dessa växters mjuka blad kom att innehålla lite oxalsyra, vilket tydligen var tillräckligt för att hämma kvalstrens utveckling. Man frågar sig onekligen om samma förhållande gäller i Ostasien där Apis cerana-biet klarar att leva tillsammans med kvalstret utan problem? Många tropiska och subtropiska växter har ju nämligen likartade mjuka, oxalsyrarika blad. Hur som helst så testade tyskarna oxalsyra i sockerlösning och man fann att kvalstren faktiskt dog om bina fick på sig/i sig en sockerlösning som innehåll 3,2 % oxalsyra. Senare har många gått över till förångning av oxalsyra, vilket blir praktiskt med många samhällen eftersom man slipper öppna taket på kuporna på senhösten. Men den metodiken kräver försiktighet så att man inte inandas ångorna som är skadliga för lungcellerna.

I USA hade man 2017 ännu inte börjat med oxalsyra, utan körde på med gifter. Men många har i alla fall förstått att kvalstren alltid förr eller senare blir resistenta mot kommersiellt framtagna och ekologiskt dubiösa specifika nervgifter som Apistan, Coumaphos, Amitraz m m. Dessutom tar nästan alltid bina själva skada av sådana produkter. Nu har emellertid en amerikan, Randy Oliver, insett att Amitraz i Taktic faktiskt är skadligt även för bina. På basis av en kontakt med en argentinsk biodlare har han därför testat lite olika varianter av oxalsyrabehandling. Detta finns beskrivet på sidan:

 http://scientificbeekeeping.com/scibeeimages/2016-Beyond-Taktic-pdf.pdf.

Jag ger här bara en kort sammanfattning av det viktigaste. Randy Oliver är yrkesbiodlare med över 1000 samhällen och han vill ha en teknik som ger lite längre effekt av oxalsyran även när det finns yngel i kupan. Då vet man att oxalsyra löser sig ganska lätt i glycerin (glycerol eller propan-triol), en förhållandevis ”oljig” men ogiftig, sötsmakande, trögflytande, färg- och luktlös vätska som går att köpa på apotek eller i vissa färg- och hobbyaffärer.

Receptet för två wettexdukar är att lösa 24 g oxalsyradihydrat i 20 ml vatten plus 26 ml glycerin vid ca 50°C. Allt ska lösas men det får inte bli för varmt, för oxalsyraångor är giftiga för oss. Använd dessutom gummihandskar vid hanteringen. I lösningen dränks 2 stycken fiberdukar (Wettex-storlek) som ska suga till sig vätskan och bli helt impregnerade av denna. Det behövs en duk per samhälle så detta recept är till två samhällen. Det ska vara wettexdukar av en mycket tunn variant. Det bör inte rinna av dukarna utan de bör suga till sig allt. Sedan läggs en Wettexduk per kupa ovanpå ramarna till yngelrummet och får ligga kvar drygt 3 veckor.

Bina sägs undvika duken i början, men ska inte fly den som de brukar göra vid tillsats av myrsyra. Bina påverkas dock kontaktmässigt av den smetiga glycerin/oxalsyra-blandningen i dukarna och kvalstren dör vid denna kontakt. Efter 3-4 veckor har bina bitit sönder och burit ut wettexduken och det blir på så sätt en enkel långtidsbehandling som tycks ta bort de flesta kvalster och som inte tycks skada bina ett dugg för de äter inte av det hela, som de gör med oxalsyra i sockerlösning.

Randy har även testat en variant för att få material till väldigt många kupor. Finns på http://scientificbeekeeping.com/oxalic-shop-towel-updates/ .

Randy Oliver påpekar risken för att en långtidsbehandling lättare framkallar resistens hos kvalstren. Det vore i så fall mycket tråkigt för oxalsyra är idag oerhört effektivt, men risken för resistensutveckling mot så vanliga och enkla syror som myrsyra och oxalsyra är mycket liten.

Jag testade den här tekniken på tre samhällen i augusti 2017 när jag tagit den sista honungen.  Jag fick ett nedfall av i genomsnitt 150 kvalster per samhälle vilket var mindre än förväntat, men vid den vanliga oxalsyradroppningen i slutet av november blev det inte många kvalster. I genomsnitt dog då ca 20 kvalster per samhälle, vilket kunde jämföras med de obehandlade som hade ibland mer än 400. Det fanns alltså en tydlig effekt av behandlingen. Problemet var att även denna, den tunnaste wettexduk jag kunde få tag i, bet bina inte ut och slängde i gräset framför kupan som jag hade hoppats, utan den låg kvar ovanpå ramarna. Det kan delvis bero på vädret, som inte gynnade binas aktivitet, utan snarare hämmade dem, men jag har också börjat misstänka att materialet i denna wettexduk inte var av ren cellulosa utan innehöll något plastmaterial.

Om oxalsyra och potentiella  gifteffekter

Vid honungs uppvärmning bildas HMF (hydroximetylfurfural). Halten HMF mäts för att kontrollera ev. uppvärmning och 30 mg/kg har satts som högsta tillåtna värde i honung inom EU.

Jfr Om honung.

Vid kokning av honung eller av sura sockerlösningar bildas HMF snabbt och kan komma upp i för bin skadliga, t o m dödliga, halter.  En biodlare som "minsann köpt färdig lösning " från ett bimateriel-företag förstod inte varför hans bin dött! Men så är det; gammal oxalsyra-socker-lösning kan bli dödlig för bin.

En oxalsyralösning är starkt sur, med pH≈1. Tillsammans med socker, särskilt om det finns lite inverterat socker (druvsocker+fruktsocker) så bildas HMF. Detta sker naturligt i sur socker-lösning och är i princip samma reaktion man får när man kokar sockerlösning, vilket man aldrig ska göra om bina ska ha det. HMF används som kriterium för att honung har värmts och halten i honung får inte överstiga 30 mg/kg. Honung med högre halt är i praktiken svagt giftig för bin. HMF kan ha bildats i lagrad honung och kan vara dödlig för larver som föds upp med denna honung. Låter man en oxalsyrasur sockerlösning stå vid rumstemperatur så bildas mer och mer druvsocker och fruktsocker, och därmed mer och mer HMF. Efter 3 månader i rumstemperatur är HMF-halterna över 150 mg/kg och är då livsfarlig för bin (Prandin et al 2002). Efter ett år är halterna uppe mot 2000 mg/kg och behandlar man med sådan lösning är definitivt bisamhället dödsdömt.

Lösningen kan dock bevaras i kylskåp ett par veckor, men principen är att alltid bereda färsk oxalsyralösning.

Så: KÖP ALDRIG FÄRDIGBEREDD GAMMAL OXALSYRA-SOCKER-BLANDNING!

Blanda själv enligt följande:

RECEPT: 15 g oxalsyradihydrat löses i 200 ml ljummet vatten. Tillsätt och lös 200 g socker. Får absolut inte bli för varmt; då bildas giftet HMF från sockret. Passa på en ej alltför kall dag. Lösningen får inte bli gammal, högst en vecka. Denna lösning räcker till 6-8 samhällen.

Referens

Prandin, L, N. Dainese, B. Girardi, O. Damolin, R. Piro, and F. Mutinelli,  2002. Varroasis control: Stability of homemade oxalic acid water sugar solution. Apiacta 1, 3 p.

Upp

Tillbaks till "Om bisjukdomar"

Till startsidan